Björnen med Skånska Operan

Skånska Operan firar sitt 30-årsjubileum genom att spela William Waltons (1902–83) enaktare Björnen, som bygger på en Tjechovpjäs med samma namn från 1888. Operan uruppfördes sommaren 1967 vid Aldeburghfestivalen. Den svenska premiären ägde rum 1978 på Södra Teatern i Stockholm, i Kungliga Operans regi, med Elisabeth Söderström som änkan Popova och Håkan Hagegård som indrivaren Smirnov.

Änkan Popova iklädd sorgedok har under ett års tid sörjt sin avlidne make. Dessutom har hon inte vistats utomhus under hela den här tiden, något som hennes betjänt Luka ivrigt påpekar och pikar henne för. Hon idealiserar sin döde make, trots att han tydligen vid flera tillfällen varit henne otrogen. Efter ett tag infinner sig godsägaren Smirnov för att kräva änkan på pengar som hennes man varit skyldig honom. Men Popova är luspank och läget börjar bli prekärt för Smirnov, som i sin tur hotas av sina gäldenärer.

Nu drar en karusell av förvecklingar och snabba spelvändningar igång. Popova är rasande och hatar initialt Smirnov och hon utmanar honom på duell till betjäntens stora bestörtning. Duellen blir tursamt aldrig av. Kasten är snabba och det slutar i stället med förälskelse.

Björnen är en charmig enaktare med en speltid på knappt en timma. William Waltons musik är melodisk och den lilla trion spelade tajt tillsammans och var ett fint stöd för solisterna. Själv har jag aldrig tidigare sett denna behändiga opera, som ibland har spelats av svenska fria operagrupper. Jag har bara sett Tjechovpjäsen som tv-teater, då med Anita Wall, Börje Ahlstedt och Sven Lindberg.

Nu såg jag operan på Moomsteatern som ligger i Malmös Folkets Hus. Scenen bestod av några enkla infattningar i form av slöjridåer, en öppen spis i fonden och lite möblemang. En fin inramning till Ola Hörlings fartfyllda och skojfriska regi. Uppsättningen lever på sitt höga tempo och intensiva spel. Hörling är tillsammans med producenten Åsa Jensen Skånska Operans operadirektörer.

Mezzosopranen Lovisa Huledal gör en till en början argsint och förgrämd änka som veknar allt mer ju längre spelet fortgår. Karl Peter Eriksson har gjort Smirnov tidigare, något som märks. Båda sångarna är verkligen inne i sina roller. Även vokalt sätter de stort avtryck. Vilket också Anders Nyström som betjänten Luka gör, inte minst fysiskt.

Librettot till operan skrevs av Paul Dehn tillsammans med Walton. Skånska Operan använder sig av Karl Sjunnessons roliga översättning – som han gjorde till det första svenska framförandet – och den ligger mycket bra till för sångarna. Varenda stavelse går fram. Inte så konstigt eftersom mångsysslaren Sjunnesson själv hade varit sångare. Han var flitig och svarade för en mängd svenska textöversättningar till både teater- och operaproduktioner.

Skånska Operans uppsättning gör en både glad och upprymd. I sommar spelar man Puccinis Tosca på Skåneturné.

Sören Tranberg

Björnen spelas på Kristianstad Teater den 15 november.