När Margareta Dellefors gick i pension från sin tjänst på Musikradion ville hon gärna ha något att syssla med. Det tog bara några månader – pingsten 1991 – tills hon fick tips om ett nerlagt kalkbrott som hon förutsåg som en arena för opera, i stället för en av kommunen planerad soptipp …
Berättelsen om Margareta Dellefors börjar annars i Göteborg. Från hennes mamma, som var modist och ägare av en hattaffär, gick intresset för det innovativa och entreprenörskapet i arv. Men först, och efter att en tid ha varit folkskollärare, utbildade hon sig till operasångare med engagemang på Den Norske Opera i Oslo och Storan i Göteborg. Bland de profilerade rollerna var Tosca (hennes signaturroll), Donna Elvira i Don Giovanni och Octavia i Poppeas kröning vid Sverigepremiären 1970. (2014 gavs en retrospektiv cd med titeln Limelight and Limestone – A Singing Journey ut på Sterling.)
År 1972 började Dellefors som vikarie på Sveriges Radios musikredaktion – en välartikulerad och kunnig presentatör. Snart fick hon fast anställning och blev tillsammans med Roland Grippe ansvarig producent för vokalsektionen, som på den tiden gjorde regelbundna inspelningar ur romansrepertoaren. Som chef för radions operaverksamhet tog hon fram nya svenska operor som Thomas Jennefelts Albert & Julia (1987) och Carl Unander-Scharins Mannen på sluttningen (1991). Vid den tiden verkade hon under ett antal år även som ordförande för tidskriften MusikDramatik/OPERA.
Efter en studieresa till operafestivalen i franska Aix-en-Provence och även inspirerad av festivalerna i Verona och Savonlinna började så Margareta smida planerna på att förvandla Kullsbergs kalkbrott utanför Rättvik till en svensk utomhusscen för opera. Själv fick jag 1992 en guidad tur på platsen där huvudpersonen stående på andra sidan av den lilla sjön brast ut i ”Dich, teure Halle” – akustiken var förunderligt bra.
Med en energi som anstod Dellan – och det ville inte säga lite – satte hon igång och lyckades med hjälp av näringsliv, kommun, sponsorer och Framtidens kultur under åren som följde samla ihop närmare 100 miljoner. 1993 anordnades en provkonsert som spelades in av SVT. Året därpå gjorde ingen mindre än Birgit Nilsson entré via en veteranbil för att i egenskap av arenans gudmor skjuta startskottet och därmed förklara Dalhalla för officiellt invigt. 1995 var det stor operakonsert som även den filmades av SVT. (Konserten fick dock avbrytas p.g.a. en hastigt annalkande storm, där den konstnärliga ledaren och allt-i-allon tillsammans med bland andra Kerstin Meyer höll kvar spännen på ett stort tält som höll på att lyfta.)
Sommaren 1996 – det som i efterhand kan sägas ha blivit kulmen på Margareta Dellefors egid i Dalhalla – spelades Wagners Ring i en kompaktversion i regi av Stefan Johansson, scenografi och kostym av Mathias Clason och med Cecilia Rydinger Alin som dirigent. Nu hade Dalhalla blivit en arena på den internationella operakartan!
Meningsskiljaktigheter gjorde dock att Margareta, som alltid var rättfram och uppriktig, skiljdes från Dalhalla 2003 och det blev en sorti under uppslitande former.
Hon var till för några år sedan aktiv i Birgit Nilssons stipendienämnd. Hon avled märkligt nog på den beundrade Birgits födelsedag den 17 maj. Margareta Dellefors blev 98 år.
Torbjörn Eriksson