Recensioner

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Don Giovanni på Kungliga Operan 

Vivianne Holmberg och Jeremy Carpenter. Foto: Sören Vilks
Operachefen Michael Cavanaghs version av Mozarts Don Giovanni utspelar sig i en dystopisk framtid där huvudpersonen lever enligt djungelns lag och där mänskligheten är splittrad av konflikter och armod. Redan under uvertyren ser vi i Nils Fridéns film utbombade samhällen i form av drönarbilder som vi har sett från Gazaremsan. Cavanagh vill få in civilisationskritik och varna publiken för en katastrof där destruktiva drifter inte tar hänsyn till de goda.  Regimässigt har Mårten Forslund fått den otacksamma uppgiften att ro i hamn konceptet eftersom Cavanagh är långtidssjukskriven. Anarki råd...
PRENUMERERA!

Logga in eller bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Du som är prenumerant och har ett konto kan logga in med knappen. Om du vill starta en prenumeration kan du göra det nedan. Registrera dig här om du är prenumerant men inte har ett konto än.

Bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Ditt konto är inte kopplat till en aktiv prenumeration. Klicka här för att koppla ditt konto till din prenumeration, eller välj en prenumerationsform nedan om du inte är prenumerant.

Om du tror att någonting har gått fel, kontakta Flowy rörande din prenumeration på 08-799 62 07 eller tidskriftenopera@flowyinfo.se eller våra tekniker på hemsida@tidskriftenopera.se.

Papper

1 år

575:-

✓ 5 nummer på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

Digitalt

1 månad

39:-

✓ inget på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Operachefen Michael Cavanaghs version av Mozarts Don Giovanni utspelar sig i en dystopisk framtid där huvudpersonen lever enligt djungelns lag och där mänskligheten är splittrad av konflikter och armod. Redan under uvertyren ser vi i Nils Fridéns film utbombade samhällen i form av drönarbilder som vi har sett från Gazaremsan. Cavanagh vill få in civilisationskritik och varna publiken för en katastrof där destruktiva drifter inte tar hänsyn till de goda. 

Regimässigt har Mårten Forslund fått den otacksamma uppgiften att ro i hamn konceptet eftersom Cavanagh är långtidssjukskriven. Anarki råder när den rullstolsbundne Kommendören mördas. Det är Lennart Forséns enda sceniska insats, eftersom vi i kyrkogårdsscenen och under supén bara får höra hans röst förstärkt genom högtalarna. 

Ola Eliasson och Jeremy Carpenter. Foto: Sören Vilks

Don Giovanni ser ut som en hippie med pälsmantel och blir i Jeremy Carpenters tolkning alldeles för indifferent. Don Giovannis drivkrafter kommer aldrig fram i den undermåliga personinstruktionen. Att han är adelsman och tillhör en annan samhällsklass framgår inte heller. Ola Eliassons Leporello har mer karaktär, även om man ibland saknar ett visst vokalt djup som rollen kräver. Både Eliasson och Carpenter gjorde Don Giovanni i Operans förra uppsättning, signerad Ole Anders Tandberg. Det blir en för liten vokal kontrast mellan dessa barytoner. Masetto är ett levande porträtt och Helgi Reynisson har en fin kärna i sin personliga baryton. Tillsammans med Vivianne Holmbergs Zerlina står han för en av de få vokala överraskningarna.

Nicole Cabell gestaltar en temperamentsfull Donna Anna, medan den lettiske tenoren Mihails Čuļpajevs trycker på alldeles för mycket i ”Dalla sua pace”, som om han ämnade sjunga Idomeneo. Hans andra aria ”Il mio tesoro” ströks här och ersattes av den sällan spelade duetten mellan Zerlina och Leporello ”Per queste tue manine”, där hon binder fast honom i en rullstol och med eltortyr hämnas på honom eftersom han bytt identitet med Don Giovanni. Jag påminner mig om att duetten med i en Peter Sellars-uppsättning som utspelade sig på en hamburgerrestaurang. 

I programhäftet står det tyvärr inte en rad om Mozarts musik eller vilken version man spelar. Det är Wienversionen och då sjunger Donna Elvira sin stora aria ”Mi tradì quell’alma ingrata”. Det gjorde Johanna Rudström med glöd även om dirigenten Nil Venditti initialt valde ett alldeles för snabbt tempo. Den unga italiensk-turkiska Venditti fick på premiären inte fram den optimala balansen mellan orkesterdike och scen, trots stor iver och intensitet.

Jeremy Carpenter, Vivianne Holmberg och Helgi Reynisson. Foto: Sören Vilks

Om man inte kan handlingen blir regin i stora stycken obegriplig och det liknar mest tablåteater i form entréer och sortier rakt ut i kulissgatan. Här i form korrigerad plåt. 

Wienversionen slutar med att Don Giovanni far ner i helvetet. Så var det när jag såg den här versionen nyligen i Paris, men i Stockholm använder man sig av urversionens epilog som ger karaktärerna en chans till nystart. Och här är det Donna Anna, Donna Elvira och Zerlina som kliver fram som ett starkt matriarkat. 

Jämfört med Göteborgsoperans Don Giovanni-uppsättning, som hade premiär fjorton dagar tidigare, kommer Kungliga Operans helt i skuggan både sceniskt, musikaliskt och inte minst vokalt. Därför är det beklämmande att läsa Michael Cavanaghs programförklaring: ”Sångarna och det kreativa teamet är en kombination av det bästa Sverige kan erbjuda tillsammans med internationella kreatörer och artister.” Det verkar inte längre finnas några utblickar utanför Gustav Adolfs torg. Var är omvärldskollen? 

Sören Tranberg

Mozart: Don Giovanni

Premiär 15 december 2023.

Dirigent: Vil Venditti

Regikoncept: Michael Cavanagh

Regissör: Mårten Forslund

Scenografi: Erhard Rom

Ljus: Mikael Kratt

Kostym: Mattie Ulrich

Video: Nils Fridén

Slagmålskoreografi: Kimmo Rajala

Koreografi: Joakim Stephenson

Dramaturg: Katarina Aronsson

Kormästare: Ines Kaun

Solister: Jeremy Carpenter, Nicole Cabell, Johanna Rudström, Mihails Čuļpajevs, Ola Eliasson, Vivianne Holmberg, Helgi Reynisson, Lennart Forsén. 

www.operan.se

Don Giovanni spelas t.o.m. den 15 februari 2024.

Fler Recensioner från OPERA