Recensioner

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Ravnen på Den Jyske Opera

Sibylle Glosted. Foto: Anders Bach
Med Ravnen (Korpen) av J.P.E. Hartmann med libretto av H.C. Andersen har Den Jyske Opera nu nått den sjätte installationen i sin imponerande serie av glömda danska operor. Och i detta storstilade projekt handlar det inte bara om konsertanta framföranden utan regelrätta scenversioner, flera av dem presenterade som turnéoperor över hela Danmark. H.C. Andersen var inte bara föräskad i Jenny Lind, han var också en i alla avseenden lidelsefull operaälskare som i sin ungdom sökte arbete på Det Kongelige. Han skrev nio operalibretton och under sina många resor besökte han olika operahus så fort ha...
PRENUMERERA!

Logga in eller bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Du som är prenumerant och har ett konto kan logga in med knappen. Om du vill starta en prenumeration kan du göra det nedan. Registrera dig här om du är prenumerant men inte har ett konto än.

Bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Ditt konto är inte kopplat till en aktiv prenumeration. Klicka här för att koppla ditt konto till din prenumeration, eller välj en prenumerationsform nedan om du inte är prenumerant.

Om du tror att någonting har gått fel, kontakta Flowy rörande din prenumeration på 08-799 62 07 eller tidskriftenopera@flowyinfo.se eller våra tekniker på hemsida@tidskriftenopera.se.

Papper

1 år

575:-

✓ 5 nummer på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

Digitalt

1 månad

39:-

✓ inget på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Med Ravnen (Korpen) av J.P.E. Hartmann med libretto av H.C. Andersen har Den Jyske Opera nu nått den sjätte installationen i sin imponerande serie av glömda danska operor. Och i detta storstilade projekt handlar det inte bara om konsertanta framföranden utan regelrätta scenversioner, flera av dem presenterade som turnéoperor över hela Danmark.

H.C. Andersen var inte bara föräskad i Jenny Lind, han var också en i alla avseenden lidelsefull operaälskare som i sin ungdom sökte arbete på Det Kongelige. Han skrev nio operalibretton och under sina många resor besökte han olika operahus så fort han fick chans. Sitt libretto till Ravnen lämnade han in till Det Kongelige 1829, och den unge lovande tonsättaren J.P.E. Hartmann nappade. Ravnen fick en framgångsrik premiär på Det Kongelige 1832 och spelades flera gånger. Andersen och Hartmann reviderade verket några decennier senare, och den nya versionen fick sin premiär 1865. Nu hade emellertid tiden sprungit ifrån den här typen av melodramatisk skräckromantik, verket föll igenom och har sedan dess varit borta från scenerna i 158 år.

Regissören Philipp Kochheim talar entusiastiskt om ett ”vidunderligt partitur” och den finaste bel canto-musik som skrivits på nordliga breddgrader. Nja, en smula överord kan jag nog tycka. Det räcker med att konstatera att Hartmann var en fin melodiker som har skrivit många sånger och psalmer, än i dag populära i Danmark, och hans Ravnen-musik är absolut angenäm att lyssna till. Särskilt en duett och en stark tersett i andra akten är väl värda bekantskap. 

”En kör av vampyrer, som Andersen svårmotiverat diktat in i historien, gick utmärkt för sig 1832 men var till och med mer urmodig på 1860-talet än i dag, när populärkulturen börjat frossa i vampyrer igen.”

Vid tiden för Ravnens premiär 1832 låg den också påfallande rätt i tiden. 1830-talets publik älskade mystiska munkar och vampyrer. Det är definitivt ingen tillfällighet att Heinrich Marschner hade haft sin stora framgång med operan Vampyren just året innan Andersen lämnade in sitt libretto. Hartmanns musik doftar också betydligt mer av Marschner än av bel canto. En kör av vampyrer, som Andersen svårmotiverat diktat in i historien, gick utmärkt för sig 1832 men var till och med mer urmodig på 1860-talet än i dag, när populärkulturen börjat frossa i vampyrer igen. Att en mystisk munk förbannar en prins för att han skjutit en korp är däremot även i dag svårt att ta på allvar.

Søren Ruby, Anders Kampmann och Sibylle Glosted. Foto: Anders Bach.

Philipp Kochheim har bearbetat dialogen och försökt skapa en rimlig ramhandling kring H.C. Andersens tämligen förvirrade fantasier om en flicka, Armilla, som hålls inspärrad av en grym fader och blir föremål för väpnad rivalitet mellan två bröder. Han framställer hela historien, som en produkt av den stackars Armillas överspända fantasier och lägger också in balettinslag hämtade från andra verk av Hartmann. Tyvärr förtydligas ingenting på så sätt, och man sitter ofta konfunderad och undrar vad de har för sig på scenen.

Men det ageras med stor övertygelse, och Sibylle Glosted imponerar i Armillas roll som också är den enda kvinnliga rollen. Inte bara sjunger hon utmärkt, hon visar också klara skådespelartalanger i de stumma eller blott talade scenerna. Christian Oldenburg och Christian Damsgaard gör sitt bästa som de två rivaliserande prinsarna, varav alltså den ene förargligt nog blivit förbannad av en mystisk munk och därför, om jag förstått saken rätt, kommer till korta i brödrastriden.

Under Ravnens höstturné runt i Danmark har tre olika symfoniorkestrar medverkat. I Köpenhamn under Christopher Lichtensteins ledning spelade Odenses Symfoniorkester piggt och inspirerat men utan att kunna övertyga om att detta verkligen är något mer än en intressant engångsbekantskap.

Lennart Bromander

Hartmann: Ravnen

Premiär i Odense 13 oktober, besökt föreställning på Det Kongelige Köpenhamn, Gamle Scene 7 november 2023.

Dirigent: Christopher Lichtenstein

Regi: Philipp Kochheim

Scenografi: Rifail Ajdarpasic

Kostymdesign: Ariane Isabell Unfried

Ljusdesign: Anders Poll

Koreograf: Sean Stephens

Solister: Sibylle Glosted, Christian Oldenburg, Christian Damsgaard, Steffen Bruun, m.fl. 

www.jyske-opera.dk

Ravnen spelas på turné i Danmark t.o.m. den 2 december 2023. 

Fler Recensioner från OPERA