Christer Eklund
Gidlunds förlag 2022 [550 s.]
ISBN 9789178444816
Kerstin Thorborg! Det finns något närmast mytiskt med mezzosopranen Kerstin Thorborg (1896–1970), en av de största i sin tid, en guldålder för länge sedan. Hon hyllades på alla scener där hon framträdde. Alltifrån 1920-talets Stockholm via tysktalande scener till Metropolitan, där hon sjöng sista gången 1950. Och hon visste att ta ställning när mellankrigstiden gick mot katastrofen. Hon bröt först med Staatsoper i Berlin när nazisterna tog makten och senare rev hon sönder sitt kontrakt med Wienoperan 1938 när Österrikes Anschluss var ett faktum.
Som sångerska och artist befäste Kerstin Thorborg en position utan konkurrens. Med sin voluminösa, helt egaliserade röst, kunde hon ge kraft och lyster åt sin stora repertoar, oavsett i det mindre eller större formatet. Hennes tolkningar av Mahler och den nordiska sångskatten saknar nästan motstycke. Och i Verdi, Gluck och framför allt Wagner var hon alldeles självlysande.
Kerstin Thorborg arbetade redan tidigt i sin karriär in de stora rollerna och hon klarade röstligt av långa intensiva perioder av framträdanden både i Sverige och utomlands. Hennes omsorg om text och sånglig linje kan fortfarande stå modell för sångare av alla fack. Oavsett studioinspelningar eller liveframträdanden frapperas man även av det dramatiska anslaget, något som man lär sig av boken härrörde från maken Gustaf Bergmans hjälp vid instuderingsarbetet.
Hennes omsorg om text och sånglig linje kan fortfarande stå modell för sångare av alla fack.
Länge var vi som intresserar oss för Kerstin Thorborg – och hennes kolleger från de legendariska inspelningarna av föreställningar från Metropolitan – hänvisade till obskyra utgåvor från lika skumma skivbolag – ofta av undermålig teknisk kvalitet. Numera finns emellertid de flesta av föreställningarna utlagda på olika kanaler på Youtube (till exempel ”Old Metropolitan Opera Live”). Här flockas entusiasterna och kommenterar i långa trådar den guldålder som Wagnerensemblen på Met representerade med namn som Kirsten Flagstad, Lauritz Melchior, Karin Branzell och Friedrich Schorr för att nämna de riktigt stora.
Biografin om Kerstin Thorborg är med andra ord välkommen. Även maken Gustaf Bergmans (1880–1952) karriär tecknas, delvis i egna kapitel – även om det är Thorborg som står i centrum. Inget fel med det. Bergman är väl så intressant som kulturpersonlighet. Inte minst hans tidiga och mycket intensiva karriär som tenor, vilken tog honom till såväl Tyskland som USA. Här finns inte minst spännande kopplingar till Bayreuth och kretsen kring Cosima Wagner. Man häpnar med vilken fart Bergman studerade in tunga partier, ibland ligger det nära att kunna betraktas som rovdrift på unga sångares material även om de flesta rollerna gjordes på mindre tyska scener. Gustaf Bergmans sångarkarriär upphör emellertid ganska snart och han övergår till att bland annat verka som regissör, både vid Stora Teatern i Göteborg (där var han även chef 1925–29 och 1935–37) och Stockholmsoperan.
Med tiden kom han som nämnts att alltmer lägga sina krafter på att stötta hustrun i hennes karriär, inte minst vid instuderandet av roller – såväl sångligt som skådespelarmässigt. Av bokens alla referenser till arkivmaterial förstår man hur innerligt makarna höll av varandra och hur mycket hans stöd betydde för att Kerstin Thorborg skulle komma över sin ängslan inför föreställningar och konserter. En detalj fångar intresset, Bergman har ofta sin filmkamera till hands och av några suddiga stillbilder framgår att han fångade flera av dåtidens stora inom musiken på celluloiden. Där passerar till exempel Bruno Walter och Arturo Toscanini förbi i upptagningar som borde förhoppningsvis skulle kunna läggas upp på Youtube.
Ett överflöd av klippböcker, dagböcker, brev, bilder och filmer gör det möjligt att dagligen följa makarna i spåren.
Christer Eklund har lagt ner ett utomordentligt arbete – arbetsinsatsen utgör något av ett storverk. Han påminner själv att detta emellertid inte kunnat ske om inte journalisten Seth Karlsson (som tillägnas boken) hade tagit hand om det stora arkiv som extraherades ur Kerstin Thorborgs dödsbo och under decennier nogsamt bearbetades (i omfång matchas arkivet mig veterligen bara av de från Set Svanholm och Birgit Nilsson). Ett överflöd av klippböcker, dagböcker, brev, bilder och filmer gör det möjligt att dagligen följa makarna i spåren.
Framställningen är också strängt kronologisk och ska man kritisera upplägget lättar det aldrig från källmaterialet. Flera kapitelrubriker till och med datumsätts. Visst, det finns en charm i att bara låta sig dras med och i närbild mer eller mindre umgås med huvudpersonerna och följa med på alla dessa resor och möten i den översta divisionen av sångare och dirigenter.
Men, omfånget på närmare 500 sidor exklusive registren är i mesta laget. Man vill ha ut mer av författarens generella kunskaper och man saknar mer reflekterande inslag, till exempel kring Thorborgs röstliga utveckling och om tidsepoken och de scener där hon firade sina triumfer. Framställningen saknar helt enkelt litterär gestaltning och blir närmast en oändlig räcka av citat ur recensioner, brev och dagböcker. Lägg därtill ett antal korrektur- och faktafel och man inser att det gått lite för snabbt i slutproduktionen av boken.
För det måste tyvärr sägas, biografin om Kerstin Thorborg är undermålig som förlagsprodukt, vilket förvånar då Gidlunds normalt ger ut böcker på hög nivå. Här hade behövts en kunnig och sträng redaktör. Med fördel hade boken kunnat omarbetas både till omfång och framställning. Den skulle även ha vunnit på en professionell formgivning då både bildbehandling och textsättning lämnar en hel del att önska. Alltför många av de intressanta illustrationerna är till exempel av dålig kvalitet och alldeles för små.
En stor fördel med boken är i alla fall de utförliga bilagorna och registret som täcker både Kerstin Thorborgs och Gustaf Bergmans roller och framträdanden (även om de saknar konsekvent namngivning och innehåller korrekturfel).
En annan stor bonus är de upptagningar, flera unika, som bifogas på två cd-skivor. Här finns unika provpressningar och original från Kerstin Thorborgs privata samling och inte minst ett urval av liveinspelningar. På ett par av spåren glimtar dessutom andra storheter förbi, t.ex. den i dag ganska bortglömde storsångaren Joel Berglund.
Reservationerna till trots, det finns mycket att hämta i Christer Eklunds bok. Detta lär ju också vara enda gången som en biografi över Kerstin Thorborg ges ut. Den borde inte minst inspirera alla som närmare vill studera guldåldern som hon bidrog till. Och, för den som likt mig är lite av nörd går det att bortse från skönhetsfläckarna och bara sjunka in i detaljrikedomen och samtidigt lyssna på inspelningarna. Och det är ju inte så illa …
Alexander Husebye