Idén om att bygga ett operahus i Bergen föddes för fem år sedan. Och i Norge råder en politisk acceptans för ett nytt operahus på riksnivå, i Vestland fylke som Bergen tillhör, och i Bergen kommune. Det har redan avsatts drygt två miljarder norska kronor till bygget. Nu pågår en öppen arkitekttävling med hundra intressenter som i två etapper ska kokas ner till fem kandidater i mitten av november. Det nya operahuset ska ligga i anslutning till Grieghallen och förbindas med en underjordisk gång mellan byggnaderna.
En av initiativtagarna är Bergen Filharmonins administrative chef Bernt E. Bauge, vars förhoppning är att operahuset ska kunna invigas om sju-åtta år. Bauge innehade tidigare samma tjänst på Den Norske Opera & Ballett i Oslo och han var tillsammans med bland andra DNO:s tidigare konstnärlige chef, Bjørn Simensen, den som såg till att det till slut byggdes ett nytt operahus i Bjørvika.
Ett längre reportage om bygget och dess tillkomst i Bergen kommer i vårt sommarnummer. I Norge finns det politisk enighet, medan det nu i Stockholm ska utredas för tredje gången om att ta fram ett renoveringsförslag för nationalscenen vid Gustaf Adolfs torg. För vår kulturminister Parisa Liljestrand (M) har gett Statens fastighetsverk i uppdrag att ta fram en plan som ska presenteras den 30 april. Det blir varken om- eller tillbyggnad och ändå säger ministern att man efter renoveringen ska kunna ge föreställningar i världsklass. Liljestrand vet naturligtvis inte vad hon talar om, eftersom Operan varken före eller efter ”renoveringen” kan samproducera med internationella scener rent tekniskt. Det blir knappt en tummetott.
Det är här är min 99:e ledare och i med nästa nummer har jag varit chefredaktör i tjugo år. Det kommer att uppmärksammas på något vis i sommarnumret. Inte minst tekniken och snabbheten har gått framåt under de här åren. Vi är numera väldigt aktiva på våra sociala medier (hemsidan, Facebook och Instagram). Och vi kommer i nästa nummer att presentera nya tekniska landvinningar – en ny supermodern hemsida och andra funktioner för våra läsare.
Under de här åren har jag sett hur de svenska operahusens kommunikationsavdelningar har vuxit och inte alltid med lyckat resultat. I nr 5/2022 skrev Claes Wahlin en krönika om avsaknaden av rollinstick till kvällens föreställning på Kungliga Operan. I Oslo får man instick men får läsa programmet på nätet. När dessa rader skrivs har jag precis sett premiären på Fallet Makropulos i Malmö och där saknar jag ett matnyttigt program. Det som fanns delades ut gratis. Den tidigare programredaktören, Catarina Ek, som gjorde utmärkta program, ansågs inte behövd och fick sluta. Det fick också hennes konstnärlige chef som fick sparken av teaterns styrelse.
I det aktuella Malmöprogrammet saknar jag en stor artikel om tonsättaren Leoš Janáček och hans operor överlag. Ofta hänvisas vi till nätet, men inte ens där finns något matnyttigt om detta. Det är inte för mig som man behöver skriva utförliga artiklar, utan för publiken rent allmänt, inte minst när det gäller en sådan intrikat opera som Fallet Makropulos.
Det är Göteborgsoperans programredaktör Lisa Iverstam med en kunnig stab runtom som gör de mest matnyttiga programböckerna i landet. Gedigna artiklar med omsorgsfull design. Själv har jag haft förmånen att få skriva artiklar åt bland andra Kungliga Operan, Folkoperan, Norrlandsoperan, Stockholms konserthus och Nobelstiftelsen genom åren. Och det finns fler hugade och musikkunniga skribenter som skulle kunna råda bot på de magra programmen.
Med tillönskan om god läsning!
SÖREN TRANBERG
Chefredaktör och ansvarig utgivare