Tenoren Bengt Gustafsson har gått bort efter en längre tids sjukdom, 68 år gammal. Han var född i Stockholm och utbildade sig på Musikhögskolan där och Operastudio 67 innan han debuterade i den ledande, enormt krävande tenorrollen Mark i Michael Tippetts The Midsummer Marriage i SMDE:s regi på Cirkus, Djurgården. Först året därpå sökte han och kom in på Operahögskolan i Stockholm! Redan som Mark gav han prov på sin enormt säkra och orädda höjd och på Operahögskolan hade han sedan Lilian Gentele som viktigaste lärare. Efter det var det knappt något svenskt operahus som inte engagerade honom – han sjöng på Folkoperan, Kungliga Operan, Norrlandsoperan men också i fria grupper som Operaligan och Ystadoperan. Under 80-talet tycktes svenskt operaliv inte klara sig utan honom, han var överallt. Närmast en passant hade han under studietiden också alternerat som Uttern och utrikesminister Gordon i Lars Johan Werles Animalen på Oscarsteatern.
Våra vägar korsades ibland – efter att jag stått bakom honom i kören under hans debut på Cirkus auskulterade jag och fungerade som programredaktör på Norrlandsoperan 1986, då man spelade Ivar Hallströms Den bergtagna. Lars Tibell i den manliga huvudrollen som Bergakungen hade fått dubbelsidig lunginflammation, medan Bengt just efter färdig utbildning fått ettårskontrakt på Kungliga Operan, mest innehållande småroller. Så visst kunde han hoppa in som Bergakungen. På några få veckor lärde han sig denna enorma roll med scenerier och allt, samtidigt som han for som en skottspole upp och ner från Umeå till Stockholm för att sjunga den enda replik som Amelias betjänt har i Maskeradbalen – den fick han inte ledigt ifrån. Innan han åkte ner brukade han skämtsamt sjunga denna enda replik för att kolla att den satt. Men han klagade inte det minsta, och är det något som beskriver Bengt är det just hans enorma energi, humor och värme. Han lärde sig rekordsnabbt och var sceniskt en ren naturbegåvning, vilket syntes i alla de olika typer av roller han gjorde.
En större roll på Kungliga Operan blev den hiskeligt höga tenorrollen komikern Sandon, där operachefen Lars af Malmborgs enda kritik var att hoppen hade kunde varit ännu högre. De fysiska hoppen alltså, de vokala var helt problemfria. På Folkoperan sjöng Bengt bland annat Calàf i Turandot, greve Almaviva i Barberaren i Sevilla och titelrollen i Hoffmanns äventyr. Men han gjorde även mycket nyskrivet där, som Salai i Werles Lionardo, som fick sin urpremiär där och sändes i SVT.
På Norrlandsoperan hade han bidragit till den enorma succé som Den bergtagna blev – året därpå blev det både utlandsturné, tv- och skivinspelning, men då med ordinarie Tibell som Bergakungen. Bengt erbjöds i stället att göra Hertigen i Rigoletto den säsongen i den gamla brandstationen i Umeå. På Ystadoperan blev det inte mindre än sex huvudroller i ovanliga verk som Sjostakovitjs Näsan, Verdis Luisa Miller, Rossinis Resan till Reims, Leoncavallos La bohème och Hindemiths Nusch-Nuschi.
I Braunschweig gjorde han David i Mästersångarna i Nürnberg. Regissören Med Reventberg engagerade honom som Rodolfo i Puccinis La Bohème i Nationalteaterns produktion i Göteborg. Han medverkade också som Salvini i den omtalade svenska turnén med Bellinis ungdomsopera Adelson och Salvini till Catania på Sicilien 1985. Han hade dessutom en mycket stor konsert-, kyrko- och romansrepertoar. Under 90-talet blev det en del produktioner med Stockholms Operettensemble såsom Glada änkan, En valsdröm och Tiggarstudenten.
De sista åren arbetade han som sång- och musiklärare och han var en enormt engagerad lärare på Wendela Hebbe-gymnasiet i Södertälje. Bara några veckor före sin bortgång lyckades han stolt föra 9 to 5 the Musical till premiär där. Privat var Bengt länge sambo med barytonen Stefan Axelsson. De sjöng mot varandra i mängder av uppsättningar på Folkoperan och Ystadoperan. Därefter levde han med sopranen Anna Söderbäck, med vilken han har två döttrar. Han sörjs närmast av sin sambo Arto och döttrarna Emma och Elvira. Men svenskt operaliv sörjer också en viktig pusselbit som nu saknas och minns hans många prestationer med värme.
Göran Gademan