Kammersängerin Christa Ludwig har avlidit 93 gammal. Hon var en av Wienoperans mest framstående artister under efterkrigstiden. Hon debuterade som prins Orlofsky i Läderlappen på Frankfurtoperan 1946, där hon stannade i sex år. Efter några år i Darmstadt och Hannover engagerades hon av Karl Böhm till Wiener Staatsoper 1955, som sedan blev centrum för hennes karriär. Här kom Ludwig att framträda i 769 föreställningar och i 42 roller fram till 1994.
Till en början sjöng hon alt- och mezzopartier som Cherubin i Figaros bröllop, Dorabella i Così fan tutte, Angelina i Askungen och Octavian i Rosenkavaljeren. Omkring 1960 började hon också framträda i mer dramatiska sopranpartier som Leonore i Fidelio, Färgarfrun i Die Frau ohne Schatten, Lady Macbeth i Verdis opera och Kundry i Parsifal, som hon gjorde i Bayreuth 1967. Där sjöng hon även Brangäne mot Birgit Nilssons Isolde under Karl Böhms ledning. Denna legendariska Tristan-inspelning finns utgiven på Deutsche Grammophon.
År 1968 sjöng hon sin första Fältmarskalkinna i Rosenkavaljeren på Metropolitan i New York med Leonard Bernstein på dirigentpulten. Tre år senare kreerade hon rollen som Claire Zachanassian i Gottfried von Einems Der Besuch der alten Dame (Besök av en dam) vid urpremiären på Wiener Staatsoper. En annan udda roll var Marfa i Hovantstjina på Hamburgoperan 1974.
Till Ludwigs övriga glanspartier hörde Carmen, Eboli i Don Carlos, Amneris i Aida, Mrs Quickly i Falstaff, Ortrud i Lohengrin (Rudolf Kempes berömda DG-inspelning), Fricka och Waltraute i Nibelungens ring, Marie i Wozzeck, Clarion i Capriccio och inte minst Klytämnestra i Elektra. En annan av mina favoriter är hennes Delila mot James Kings Simson – en BMG-inspelning av Camille Saint-Saëns opera Simson och Delila med dirigenten Giuseppe Patané. Under åren 1957 till 1970 var hon gift med basbarytonen Walter Berry.
Christa Ludwig var också en framstående konsert- och romanssångare samt en mycket efterfrågad sångpedagog. Själv minns jag henne från en romanskonsert på Kungliga Operan men framför allt som solist i Mahlers ”Uppståndelsesymfoni” i Musikverein under Wiener Festwochen 1982 tillsammans med Wiener Philharmoniker under James Levines ledning.
I en trippelbox på labeln Orfeo med radioutsända operapremiärer från både Wienoperan och Salzburgfestspelen mellan åren 1955 till 1994 ger oss en både heltäckande och en fascinerande bild av operaartisten Christa Ludwig. Här porträtteras hon i hela 21 operor, allt från Mozart till von Einem.
Sören Tranberg