Den frågan är tyvärr relevant då alltfler tidningar väljer att lägga ner sin kulturbevakning. I en pressad tidningsmarknad med vikande annonsintäkter väljer flera tidningar att slimma eller helt skrota sin ursprungliga kulturbevakning. Östgöta Correspondenten, Hälsingetidningar och Dala-Demokraten har dragit in sina kulturredaktörstjänster. Nu senast meddelade Vestmanlands Läns Tidning att man gör samma sak. Här tar nu nöjesredaktionen över bevakningen. Det låter oroväckande och givetvis leder det till en sämre kulturbevakning.
Än värre är det i Norrbotten där inte någon av länets tidningar har någon kulturredaktion längre. Vem skriver till exempel om Norrbottensteaterns eller Piteå Kammaroperas verksamhet? Storstadspressen bevakar kanske i bästa fall sporadiskt. Nerdragningar av kulturjournalistiken främjar absolut inte demokratin.
Och demokratin är i dagsläget än mer hotad i ett betydligt mer globalt perspektiv. Se vad som nu händer i USA under Donald Trumps presidentskap. Här gäller inte armlängds avstånd till vare sig oberoende press eller kultur. Här styrs numera institutionerna genom presidentdekret. Tala om nermontering av demokratin.
”Även i Sverige befinner vi oss i en absurd situation, där Sverigedemokraterna tycks vara det enda parti som förstår hur mycket kulturen faktiskt påverkar människorna.”
Även i Sverige befinner vi oss i en absurd situation, där Sverigedemokraterna tycks vara det enda parti som förstår hur mycket kulturen faktiskt påverkar människorna. Partiet har på lokal nivå attackerat kulturen såväl i Norrköping som i Gävle, etc. I den senare stan vill SD att regionens konstsamling som är utplacerad i offentliga rum ska inventeras, så att man kan avgöra om verken gynnar det regionala kulturarvet. Gör de inte det ska den avyttras. Så tycker de styrande i Gävleborgs län (M, KD, SD och Sjukvårdspartiet).
Återväxten när det gäller scenkonstkritiker minskar också. Det ser man tydligt då dagspressen ‒ inga tidningar nämnda ‒ numera låter teaterkritiker recensera även operaföreställningar. Teaterkritikerna saknar musikalisk kompetens och det märks när man läser recensionerna. Deras musikaliska brister lyser igenom. Jag begär inte att en kritiker som jag själv ska ha sett arton Lohengrin-uppsättningar varav fem i Bayreuth. Men för att recensera operaföreställningar krävs både breda referenser och en genuin musikalisk förståelse och kompetens.
Vi letar febrilt efter nya kritiker och det har vi hittat i Mia Rådström, som i fortsättningen kommer att bevaka för OPERA från Göteborgshorisonten. Precis när dessa rader skrivs kom hennes recension av Ingela Tägils bok Förbrukningsvaran ‒ Kungliga aktriser 200 år före metoo som vi lägger ut på nätet.
Jag vill rikta ett stort tack till de prenumeranter som nu har stöttat oss rent ekonomiskt, vilket innebär att den fortsatta utgivningen av vår tidskrift är säkrad. Vi har de senaste två åren fått sänkt produktionsstöd av Kulturrådet med 20%. Därför har vi beslutat att nr 3, alltså vårt nästa nummer, enbart kommer ut digitalt. I gengäld utlovar vi ett digert nummer i pappersform den 16 september.
Med tillönskan om god läsning!
Sören Tranberg
Chefredaktör och ansvarig utgivare