Utzon Center i Aalborg var det sista som Jørn Utzon ritade innan han gick bort. På utställningen Sydney Opera House: A Beautiful Idea kan publiken nu få insikt genom skisserna och modellerna av hans ikoniska byggnad. Projektet blev en del av dansk världshistoria, men hade en turbulent bakgrund. Om den Australienälskande arkitekten inte plötsligt hade lämnat landet kunde staden troligen ha stoltserat med flera praktbyggnader.
Naturens former
När drottning Elizabeth II officiellt invigde operahuset i Sydney den 20 oktober 1973 – flera år försenat och med ett enormt budgetunderskott – var byggnadens danske skapare inte närvarande. Jørn Utzon, som hade vunnit över 232 medtävlare i arkitekttävlingen 1957, hade sedan länge lämnat prestigeprojektet.
Som son till en skeppsarkitekt och ingenjör hade Jørn Utzon tillbringat mycket tid på skeppsvarv under sin barndom. Sydney Opera House påminner om en flotta av segelbåtar som lämnar hamnen, men inspirationen sägs ha kommit från naturens egna former som fåglar, träd, moln, valnötter och apelsinklyftor. Tomtens dramatiska läge på Bennelong Point påminde dessutom Utzon om Kronborgs slott vid Helsingør, odödliggjort i Shakespeares Hamlet. Han beslutade att en byggnad med en sådan unik position borde vara stor och skulptural.
Operahuset i Sydney blev inte bara Utzons stora mästerverk utan också en symbolbyggnad för en stad, ett land och en kontinent. Även om det beundras i dag var detta inte fallet i början av byggfasen. Lokalpressen kritiserade ständigt kostnaderna, förseningarna och inte minst Utzon själv. Taket fick öknamn som “Betongkamelen”, “Sköldpaddor som parar sig” och “The Hunchback (puckelryggen) of Bennelong Point”. Till slut kände Utzon sig pressad av delstatsmyndigheterna att lämna projektet. Hur kunde det gå så snett?
Takturer och hot
Dagen efter att Utzon vunnit den internationella arkitekttävlingen 1957 kontaktades han av den engelskbördige stjärningenjören Ove Arup. Med en samarbetspartner lika visionär som Utzon själv såg vägen mot praktbyggnaden lovande ut. Men så blev det inte. “Utzon fortsatte att insistera på full kontroll över sin byggnad, för att säkerställa att hans vision uppnåddes. Medan de välvda seglen tog form, blev Bennelong Point ett slagträ av politik, pragmatism och strävan efter perfektion”, skriver Sydneyoperan om sin historia.
År 1962 ökade missnöjet ytterligare mot Utzon. På tre år hade de uppskattade kostnaderna för taket ökat med drygt tio miljoner pund. Regeringen ville övervaka processen mer noggrant och bad Utzon bland annat att ändra inredningen i salongen.
Arup hamnade i en svår sits. Hans förestående pensionering bidrog förmodligen till beslutet att överlämna ingenjörsansvaret till Michael Lewis, chef för Arups Sydneykontor. Lewis tvivlade på att Utzon skulle kunna leverera den enorma mängden ritningar som krävdes för interiören i den så kallade tredje fasen. Utzon, å sin sida, ville inte leverera ritningarna förrän han hade fått tillverka det han ansåg vara nödvändiga prototyper i plywood (bland annat balkar för att stödja taket). Arup-teamet, vana vid stål, var skeptiska till plywooden. Och New South Wales nye minister för offentliga arbeten, Davis Hughes, hotade att stoppa utbetalningarna om ritningarna inte kom i tid. I februari 1966 tog en till synes provocerad Utzon plötsligt hoten på allvar och lämnade projektet.
Lovande efterträdare
Arkitekten som fick ta över var australiensaren Peter Brian Hall. Via ett stort stipendium som finansierade ett års vistelse i Europa fick han bland annat besöka Utzon i Hellebæk utanför Helsingør. Halls krav för att fullfölja danskens projekt var att det inte fick finnas någon chans att han skulle återvända.
Efter att Hall konfererat med Utzon tackade han ja. Drygt en vecka efter offentliggörandet lämnade Utzon och hans familj Australien för gott. Under ett års tid kommunicerade han med Hall flera gånger och var faktiskt villig att återvända. Utzons gamla antagonist, Davis Hughes, satte dock stopp för detta.
En av Halls utmaningar var att se till att byggnaden kunde fungera både för operaverksamhet och som konserthall. Australiens radioföretag ABC, som genom Sydney Symphony Orchestra skulle bli huvudanvändare av operahuset, ansåg att huvudscenen inte fungerade som Utzon lämnat den. Hall reste världen runt för att inspektera olika scener och rådfråga experter. Efter en testföreställning 1972 skrev dock tidningen The Sydney Morning Herald att dirigenten Bernard Heinze hade upplevt en härlig resonans. Efter invigningen hyllades akustiken även av sopranen Joan Sutherland och den amerikanske violinisten Yehudi Menuhin.
Spansk lycka
Jørn Utzon, som dog av hjärtstillestånd i Köpenhamn 2008, satte aldrig mer sin fot på australiensisk mark. Tre år innan han gick bort sa han att han vaknade varje dag och tänkte på operahuset. Enligt honom själv var det med glädje, eftersom han hade sett vad byggnaden betydde för invånarna i både Sydney och Australien.
Efter återkomsten till Europa fokuserade han på att rita sitt eget sommarhus, Can Lis, beläget på en klippa i utkanten av fiskebyn Portopetro på södra Mallorca. Det unika huset, byggt av lokal sandsten och med en utsikt som påminde Utzon om Sydney, stod klart 1973. Tillsammans med sin fru Lis och yngste sonen Kim (som i dag är arkitekt, liksom storebror Jan), tillbringade Jørn Utzon allt längre perioder på den spanska ön. Han ritade också en andra bostad, Can Feliz, som dottern och konstnären Lin disponerar.
När The Sydney Morning Herald intervjuade Jørn Utzon på Mallorca hösten 1992 mötte de en livlig och tillfredsställd dansk. Den åldrande arkitekten berättade att familjen omedelbart hade känt sig hemma när de kom till Australien, och att det var otänkbart att de skulle lämna allt i all hast. Han ville stanna, men hade inte råd. Myndigheterna tänkte på politik och eftermäle, inte på konst.
Hade inte Utzon lämnat Sydney skulle det troligen ha blivit ett arkitektoniskt laboratorium med 10–15 praktbyggnader till i staden. Men till skillnad från vad kritikerna hävdade var han inte bitter: “Jag har haft en underbar karriär och känner endast äkta kärlek och värme för ett fantastiskt land och folk. Det kan jag också säga om politikerna, även Davis Hughes.”
Kjersti Nordbrønd
Översatt från norska av Fredrik Jakobsson
Fakta:
- Operahuset i Sydney är ritat av danske Jørn Utzon (1918–2008) och invigdes officiellt i oktober 1973. Projektet finansierades huvudsakligen av ett statslotteri.
- Signaturbyggnaden är modern och expressionistisk med omkring 1 000 rum. Taket består av över en miljon vita granitplattor importerade från Sverige. Interiören består av lokala material (ljusrosa granit, trä och plywood från New South Wales).
- Operahuset producerar teater, balett och musikaler, och är också hem för Opera Australia, Sydney Theatre Company och Sydney Symphony Orchestra. Man har mer än tio miljoner besökare per år.
- Utzon tilldelades det prestigefyllda Pritzkerpriset (arkitekturens Nobelpris) 2003. Sydney Opera House togs upp på Unescos världsarvslista 2007 och ingår även i Danmarks kulturkanon inom kategorin arkitektur.
- Utzon Center, beläget vid Aalborgs hamnfront, ritades av Utzon och sonen Kim och stod klart 2008. I samband med operahusets 50-årsjubileum öppnade de den permanenta utställningen Sydney Opera House: A Beautiful Idea hösten 2023.
