Den finländske basen Martti Wallén har avlidit 75 år gammal. Han var född i Helsingfors och avlade kantorsexamen vid Ortodoxa prästseminariet i Kuopio 1968. Han var därefter ortodox kantor i Helsingfors fram till 1972. Han studerade för Pekka Salomaa vid Sibelius-Akademien 1970–75. Vidare sångstudier i Rom för Luigi Ricci och Achille Braschi.
Operadebuten ägde rum som Colline i La bohème vid Finlands Nationalopera 1973. På Kungliga Operan debuterade han två år senare som Sparafucile i Rigoletto. Och därefter var han ensemblemedlem här under 25 år, förutom några säsonger i början på 80-talet då han var engagerad i Gelsenkirchen.
Martti Walléns repertoar omfattar de flesta av de stora basrollerna. En del av dem gjorde han aldrig i Stockholm. Paradrollen framför andra var hans gestaltning av baron Ochs i Folke Abenius populära iscensättning av Rosenkavaljeren. Andra viktiga roller var Sarastro i Trollflöjten, Leporello och Kommendören i Don Giovanni, Don Alfonso i Così fan tutte och Dr Bartolo i Figaros bröllop. Bland Verdirollerna måste Filip II i Don Carlos, Walter i Luisa Miller och Banco i Macbeth framhållas. I rysk repertoar Pimen och Varlaam i Musorgskijs Boris Godunov och Gremin i Eugen Onegin. Tre roller i Beethovens Fidelio: Rocco, Pizarro och Don Fernando. Sin komiska ådra fick Wallén ge prov på som Falstaff i Otto Nicolais opera Muntra fruarna i Windsor.
Mest ihågkommen är ändå Wallén för sina Wagnerroller, som Daland i Den flygande holländaren, Lantgreven i Tannhäuser, Pogner i Mästersångarna i Nürnberg, kung Marke i Tristan och Isolde, Fasolt i Rhenguldet och Hunding i Valkyrian.
Martti Wallén kom också att medverka i det stora finländska operaundret, som i Erik Bergmans Det sjungande trädet, Joonas Kokkonens De sista frestelserna, Leevi Madetojas Österbottningarna (som gavs på gästspel i Stockholm), Aulis Sallinens Ryttaren och Kullervo samt som Muminpappan i Ilkka Kuusistos Muminopera.
Wallén gästspelade på Bolsjojteatern i Moskva, Estoniateatern i Tallinn, vid operahusen i Los Angeles, Antwerpen, Bryssel, Manchester och Leeds. Vid operafestivalen i Savonlinna/Nyslott framträdde han regelbundet. Han var konstnärlig ledare för Sommarmusikfestivalen i Sysmä 1996–99 samt för Föreningen finn finsk musik i Stockholm 1996–2000.
Under nästan trettio år var Martti Wallén en klippa på Kungliga Operan. Periodvis kunde han uppträda i tre föreställningar i veckan, ibland till och med i tre olika verk. Ena kvällen kunde han gestalta någon imposant allvarlig karaktär som Furst Gremin, för att nästa släppa loss sitt härliga spelhumör som Leporello eller baron Ochs.
Hans repertoar var enorm och han utstrålade ett slags säkerhet och lugn som gjorde att man som publik kunde luta sig tillbaka och bara njuta. Hans basröst var stor och mycket klangfull över hela registret. Höjden var så säker att han även kunde sjunga några basbarytonpartier. Han var en i raden av de många fina finländska basarna, och som sådan hade han nästan litet slaviskt sound i sin röst. Därför är det beklagligt att han inte fick sjunga mer rysk repertoar på Kungliga Operan. De sista åren av sitt liv var Martti Wallén bosatt på Mallorca.
Martti Walléns barn blev också operasångare. Sonen Herman har verkat som barytonsolist på Komische Oper i Berlin och de senaste 20 år som ensemblemedlem vid Oper Leipzig. Dottern, mezzosopranen Ida Wallén, har en karriär i tyska operahus och vid festspelen i Nyslott. Tilläggas kan också att Martti Wallén var en överdängare på matlagning.
Sören Tranberg