Intervju Matilda Sterby

OPERAs Sören Tranberg intervjuade sopranen Matilda Sterby två dagar efter Peter Grimes-premiären i Göteborg. Under de senaste fem åren har hon gjort en snabb internationell karriär. I SVT:s Kulturnyheterna talade Camilla Lundberg om henne: ”Den verkliga sångsensationen är Matilda Sterby som fyller rollen som Ellen Orford med sin flödande klara och fylliga stämma – inte olikt en ung Renée Fleming. En stjärna!”

Har du något musikaliskt påbrå hemifrån?

– Nej. Det hela började när jag var tre och ett halvt år och hörde en melodi på radion och plötsligt började sjunga med. Min mamma kollade om det fanns någon barnkör i Årsta, där vi bodde. Det fanns en i Årsta kyrka och där fick jag börja när jag fyllt fyra år. Här kom jag att sjunga i hela 14 år. Vår körfröken var estetiskt inriktad och det ledde till att jag sökte in till Adolf Fredriks musikklasser. Där började jag i mellanstadiet. Det blev mycket körsång, ja, nästan varje dag. Dessutom sjöng jag utöver de två kvällarna i veckan i Adolf Fredriks flickkör, som är separat men hör till skolan och som flickor på Adolf Fredrik kan provsjunga till.  

– Sedan rullade det på. Jag gick gymnasiet på Södra Latin och där blev det klassisk sång. Då tänkte jag tanken att det här kanske man kan ha som yrke. 

Hur fortsatte du sedan din utbildningsväg?

– Sedan bar det av till musiklinjen på Ingesunds folkhögskola utanför Arvika – en underbar plats som gav mycket bränsle men även ro. Jag upplevde Ingesund som en kreativ miljö där vi hade mycket frihet och glädje. Där kunde vi utforska olika genrer i olika ensemblekonstellationer. 

Sedan hamnade du i Oslo …
– Jag kom in på den fyraåriga musikerutbildningen vid Norges Musikkhøgskole i Oslo. I ’andra avdelning’, som det kallades på kandidatprogrammet kunde man välja inriktning på studierna. Jag längtade efter att få scenisk erfarenhet och sökte då över till Kunsthøgskolen i Oslo. Där gick jag sedan parallellt de sista två åren. Efter det gick jag vidare till kandidatprogrammet på Operahögskolan i Stockholm och blev examinerad 2019.

Vilka sångpedagoger har du arbetat med? 

– Jag har inte haft så många. I Oslo hade jag Barbro Marklund som huvudlärare och under operautbildningen i Stockholm var det Robert Hyman. Med honom jobbar jag fortfarande och det fungerar väldigt bra, eftersom han inte bara känner min röst väl utan också mig som artist och privatperson. Paul Farrington är en annan pedagog som jag just fått kontakt med igen via Göteborgsoperan. Jag hoppas kunna fortsätta jobba mer med honom framöver. En annan som jag tycker mycket om att jobba med är Ulrich Stærk, som är en fantastisk pianist och coach.

När gjorde du din operadebut?

– Jag var ett av vampyrens offer i Heinrich Marschners opera Vampyren, som spelades på Läckö slott sommaren 2018. Min egentliga operadebut och genombrott kom sommaren därpå när jag sjöng Grevinnan i Figaros bröllop där. Sommaren 2022 återvände jag och gjorde Amanda i Lars Johan Werles opera Tintomara. Det har varit en stor glädje att få arbeta och medverka på Läckö. 

Därefter tog din karriär ordentlig fart …

– Det blev både Mařenka i Brudköpet och Fiordiligi i Così fan tutte, den senare i en streamad version under coronapandemin, på Göteborgsoperan. Under säsongen 2022/23 hade jag årskontrakt med Badisches Staatstheater i Karlsruhe. Där gjorde jag Micaëla i Carmen, Mimì i La bohème och femte tjänarinnan i Elektra. Grevinnan har blivit något av min signaturroll och jag har även gjort rollen i Klagenfurt och Hannover. Förra säsongen sjöng jag Donna Anna i Don Giovanni på Malmö Opera och Magda i Puccinioperan La rondine på Volksoper i Wien. I höstas gjorde jag Micaëla i Göteborg och Fiordiligi i Malmö.

Och Göteborgspubliken kommer att få se dig mer de två närmsta säsongerna. Vad kommer du att sjunga då? 

– Jag ska rolldebutera med Agathe i Friskytten. Just nu studerar jag in rollen här med Martin Andersson. Det känns som en stor men rolig utmaning. Det blir även Mimì vid en reprispremiär. Säsongen därpå väntar ytterligare en stor roll och vad det är kan jag inte avslöja ännu.

”– Jag läser, skriver och kladdar mycket…”

Hur påverkade pandemin dig?

– Det var tufft. Det handlar mycket om ens yrkesidentitet, vem är jag? Det slet en del på självförtroendet. Jag var nog på rätt spår även under pandemin. Jag lyckades hålla i min dröm, hålla i gång mitt instrument och vara redo när det äntligen lättade. 

Hur studerar du in en ny roll?

– Det gäller att hitta rollen i kroppen och få den under huden. Jag lyssnar ofta på inspelningar, men just inför Ellen Orford försökte jag inte lyssna för mycket, för jag visste att det skulle bli en stor utmaning och jag ville verkligen göra rollen till min utan att bli för mycket påverkad av andra sångare.

– En del roller behöver ett års förberedelsetid. Jag lär mig generellt ganska snabbt, men vissa partier kräver längre tid än andra, ibland mer än ett års förberedelse.
– Jag läser, skriver och kladdar mycket, övar, övar och övar så att jag har ett hum, och går sedan in för att jobba med en pianist. Jag delar upp rollen i avsnitt och börjar ofta bakifrån. 

Vilka dirigenter och regissörer har betytt mest för dig? 

– Det är en svår fråga för jag har ju inte hunnit jobba med så många ännu. Jag skulle nog säga att jag tycker det är väldigt spännande att möta nya dirigenter och speciellt i sammanhang då jag är satt att sjunga roller som jag redan gjort tidigare.

– Två ganska unga men fantastiska dirigenter som jag fått möjlighet att arbeta med är Giulio Cilona och Magnus Fryklund, i Figaros bröllop respektive Così fan tutte. Arbetet med dem båda var på olika sätt väldigt givande och det har hjälpt mig att upptäcka nya sidor av Mozarts musik. 

– Alexander Joel är också en dirigent där jag tyckte arbetet var mycket utvecklande för mig som sångare när jag sjöng Magda i Puccinis La rondine med honom. Jag tycker ofta att slutresultatet blir som bäst när en dirigent har förmågan och modet att verkligen bjuda in oss sångare och där det finns en ömsesidig respekt i processen. 

– När det gäller regissörer så är Lydia Steier och nu senast Netia Jones två namn som dyker upp direkt hos mig. Deras arbete med produktioner av Figaros bröllop respektive Peter Grimes tror jag att jag kommer att bära med mig länge. Netia Jones är en bra personinstruktör och hon har ett imponerande öga för detaljer och det var det som gjorde starkast intryck på mig. Hur nära hon kunde komma verket Peter Grimes och hur hon lyckades göra karaktärerna mänskliga. Och hennes förmåga att vara text och musik trogen, samtidigt som hon satte sin egen prägel på det hela. Hon checkar av och lämnar sedan över till utförarna.

– Utöver det måste jag nämna Brigitte Fassbaender som regisserade Figaros bröllop i Klagenfurt 2021. Det var en stor upplevelse att få arbeta nära och lära känna en sådan gigant inom operavärlden. Hon tog mig till sig och bjöd bland annat in mig ett par år senare att sjunga en recital vid hennes Eppaner Liedsommer i Sydtyrolen. Det stöd hon givit mig och de samtal om musik och opera jag fått möjlighet att ha med henne är guld värda. 

Du har även en omfattande orkesterrepertoar och du sjunger gärna romanser. Är det något som du vill utveckla mer?

– Ja, absolut. Jag ser fram emot att under kommande säsong göra flera romanskonserter på olika håll, bland annat med Matti Hirvonen som jag arbetat med ett par gånger tidigare. Det ska också bli väldigt roligt att få göra en konsert tillsammans med Bernhard Greter i Göteborgsoperans serie Grandi Voci under nästa säsong. Jag har inte sjungit konsertrepertoar och oratorier i samma utsträckning som opera, men några rekvier och orkesterkonserter har det blivit. I fjol hade jag glädjen att få sjunga Förklädd gud med Kungliga filharmonikerna i Stockholms konserthus. Jag hoppas få möjlighet att utveckla den sidan av min repertoar mer framöver. 

– Hans Gefors skrev tre sånger för mig under pandemin som sedan växte med ytterligare åtta och som sedan låg till grund för cd-skivan Tunnelbanesånger (Naxos). Mårten Landström ackompanjerade och textförfattaren Malte Persson reciterade. Det jag framför allt tog med mig från det projektet var upplevelsen att få arbeta så nära en levande tonsättare och poet. Mitt första möte med Hans Gefors var redan under studietiden i Oslo. I ett projekt där sjöng jag en aria ur hans opera Christina. 

– Redan på Ingesund gav jag romansaftnar med pianisten Per Olsson hos olika konsertföreningar och kyrkor runt om i Sverige: i Stockholmstrakten, i Norrland och Dalarna såväl som i Värmland. I Säffle kom en dam fram efter konserten och det visade sig vara sopranen Christina Gorne – som hade samma röstfack som jag – och hon bjöd hem mig. Av henne fick jag två kassar proppfyllda med hennes klaverutdrag, bland annat det till Peter Grimes. Det var en guldgruva. Sedan bytte vi adresser och började brevväxla. [Red.anm. Christina Gorne sjöng Ellen Orford i Peter Grimes på Stora Teatern i Göteborg 1979.] 

Hur är det att sjunga på engelska som ni gjorde i Peter Grimes?

– Det är svårt att sjunga på engelska, det är inte det mest sångvänliga språket. Sedan ligger engelskan, som är mitt andraspråk, lite för nära. En av koristerna som är engelsman har varit vår språkcoach och han har varit mycket behjälplig.

Vari ligger skillnaderna mellan det svenska operalivet jämfört med det tysk-österrikiska? 

– Skillnaden mellan Volksoper i Wien och Göteborgsoperan är inte så stor. I båda husen råder en varm atmosfär, även om det är mer humana arbetstider i Sverige. I Tyskland är det mer av hierarki, vilket ibland kan underlätta arbetsprocessen, men det är förstås en liten omställning för oss svenskar. Det är kortare repetitionsperioder och lite mer av fabrik. I Hannover var det lite ensamt för där var jag den enda gästen i produktionen. Att vara frilansartist är som att leva i kappsäck. Alltid en ny gästlägenhet var man än befinner sig. 

Har du några önske- eller drömroller?

– Önskerollerna är Tatjana i Eugen Onegin, Liù i Turandot och Donna Elvira i Don Giovanni. Det jag skulle kalla drömroller längre fram är: Cio-Cio-San i Madame Butterfly, Tosca, Fältmarskalkinnan i Rosenkavaljeren, Desdemona i Verdis Otello och Sieglinde i Valkyrian. 

Hur håller du dig i form?
– Jag tycker om att simma och träna yoga. När jag kommer till en ny stad brukar jag leta upp simhallen och garnbutiken omgående! 

Du bor med din sambo tenoren Per Lindström i Malmö. Hur fungerar ett samboliv när ni ofta är engagerade på olika håll?

– Vi bor i Malmö sedan hösten 2023 och det är praktiskt med närheten till kontinenten. Vi har många vänner i Malmö. Det fungerar bra för att vi har förståelse för varandra rent yrkesmässigt och stöttar varandra. (Per var aktuell när intervjun gjordes på Norrlandsoperan i Umeå med Älskarinnorna.) Långa perioder är vi ifrån varandra men när vi ses gör vi det hundraprocentigt. Ibland kan det kännas lite fint att längta.

Sören Tranberg