Björn Simensen har avlidit efter en längre tids sjukdom, 77 år gammal. Han var född i Lillehammer. Simensen var journalistrutbildad och började sin bana på Sunnmørsposten i Ålesund 1966 efter ett kort uppehåll på Fredrikstads blad. Han blev uppmärksammad som journalist i Ålesund, där han blev starkt involverad i kultur- och musiklivet.
År 1972 flyttade han till Oslo och arbetade som stortingsmedarbetare för partiet Venstres pressavdelning. Nu tog han sånglektioner bland annat för Nicolai Gedda och kom in på Østlandets Musikkonservatorium. Han debuterade som baryton i Sandefjord 1972.
Under åren 1973‒1980 var han kulturchef i Sandefjord. Där fick han ansvaret att utveckla det nya rådhuset till ett kulturhus. Detta ledde i sin tur till att han utsågs till konserthuschef i Göteborg 1980. Under sina fyra år där byggde han ut symfoniorkestern och slöt ett omfattande sponsringsavtal med Volvo (som fortlever än i dag). Göteborgssymfonikerna blev nu en av Sveriges ledande orkestrar, vilket senare ledde till att man utsågs till Sveriges nationalorkester. Neeme Järvi var chefsdirigent. Simensen slöt exklusiva skivkontrakt med både Deutsche Grammophon och BIS (här spelades alla Sibelius symfonier in). Orkestern gjorde flera bejublade utlandsturnéer under Simensens chefstid.
År 1984 blev han operachef i Oslo. Och hans motto var: ”Om en kulturinstitution bara är nationell, blir den provinsiell, och är den bara internationellt orienterad blir den hemlös.” Simensen öppnade dörrarna för gäster som José Carreras, Luciano Pavarotti och Plácido Domingo, som i Tosca sjöng mot Helena Döse och Knut Skram. Nu hade man äntligen fått en operachef som önskade en större flexibilitet än tidigare.
Under perioden 1990–95 var Simensen chefredaktör för Dagbladet i Oslo. Han såg till att avisen även trycktes och kom ut på söndagar. Upplagan steg under fler års tid. Från 1995 var Simensen återigen chef för Den Norske Opera & Ballett. Han sågs som en garant ihop med vd:n Bernt E. Bauge i frågan om att driva igenom bygget av ett nytt operahus.
Meningen var att det nya operahuset skulle ligga i gamla Vestbanehallen, men det förslaget röstades ner i Stortinget 1998. Efter detta haveri såg det mycket mörkt ut för ett nytt operahus. Det kom dock till stånd i Bjørvika med invigning den 12 april 2008. Det hade aldrig blivit av utan Bjørn Simensens entreprenörskap. Han var en doer som fick saker och ting att bli utförda.
Jag var på plats vid invigningen. Kong Harald invigde huset efter att ha anlänt med två drottningar, hustrun Sonja och Margrethe av Danmark. Alla nordiska statsöverhuvuden var representerade utom det svenska, som representerades av kronprinsessan Victoria. Tysklands dåvarande förbundskansler Angela Merkel kom i sällskap med Norges statsminister Jens Stoltenberg, vilket innebar högsta säkerhetsklass. Flera internationella sångare medverkade, som Maria Guleghina, Anja Harteros och René Pape.
Själv intervjuade jag Bjørn Simensen vid ett par tillfällen. Första gången när han tillträdde som operachef för andra gången. Jag åkte nattåget till Oslo som blev kraftigt försenat. Vi skulle träffas på Hotel Bristol i Oslo och givetvis glömmer jag plånboken på mitt hotellrum. Så Simensen fick lösa ut mig och det hade han roligt åt och det blev vida känt bland hans närmsta medarbetare. Under intervjun presenterade han sitt manifest som jag läst igenom snabbt. Pappret råkade dock komma för nära ett värmeljus och blev svett i kanten. Intervjun blev bra, men någon liknande situation har aldrig uppstått vid något annat intervjutillfälle.
Vi stötte på varandra ibland, ofta i samband med någon operapremiär i Oslo. Det gjorde vi sista gången på Eugen Onegin vårvintern 2020. Då frågar Bjørn – som var en sann nordist – om jag hade tid att träffas dan därpå. Och det gjorde vi och då fick jag två nyutkomna norska musikböcker av honom där han hade skrivit förordet i den ena.
Bjørn Simensen efterlämnar sin hustru i sitt tredje äktenskap mezzosopranen Ingbjørg Kosmo. Paret fick tvillingar 2007 och från ett tidigare äktenskap finns en son som är golfproffs. Sonen bidrog till att hans pappa blev en habil golfspelare.
Sören Tranberg