Den amerikanske basen Paul Plishka har avlidit 83 år gammal. Han var uppvuxen i Pennsylvania dit hans farföräldrar hade emigrerat från Ukraina. Han flyttade med sin familj som tonåring till New Jersey, där en lärare såg honom i ett elevuppspel av musikalen Oklahoma och lyckades få in Plishka på sångarbanan.
Plishka studerade sång vid Montclair State College för sångpedagogen Armen Boyajian, som också haft Samuel Ramey och Eric Owens som elever. Paul Plishka gjorde sin operadebut med turnerande Boyajians Paterson Lyric Opera 1961. Under två år i mitten av 60-talet turnerade han med Metropolitan Opera National Company, som sedan ledde till ett fast engagemang i operahuset vid Lincoln Center i New York. Debuten där var i en liten roll i La Gioconda 1967 mot Renata Tebaldi, Rosalind Elias och Sherrill Milnes. Under sina tre första säsonger sjöng han mest mindre roller varvat med en del större buffaroller, som t.ex. Bartolo i Figaros bröllop och Fra Melitone i Ödets makt.
Men han kom snart att sjunga mer dramatiska partier som Raimondo i Lucia di Lammermoor och Mefistofeles i Faust. På Met kom han att göra 88 roller i totalt 1 672 föreställningar. Katalogarian av roller skulle kunna bli hur lång som helst men här följer ett antal: både Kungen och Ramfis i Aida, Munken och kung Philip i Don Carlos, Wurm och greve Walter i Luisa Miller, Kommendören och Leporello i Don Giovanni, Don Fernando och Rocco i Fidelio, Oroveso i Norma, Alvise i La Gioconda, Pimen och Varlaam i Boris Godunov, Sarastro i Trollflöjten, Dosifej i Hovansjtjina, Dulcamara i Kärleksdrycken, Gremin i Eugen Onegin, Vattenanden i Rusalka, Kezal i Brudköpet och Nick Shadow i Rucklarens väg.
Det blev en mängd Verdiroller också, som Procida i Sicilianska aftonsången, Banquo i Macbeth, Silva i Ernani, Fiesco i Simon Boccanegra, Jorg i Stiffelio och Sparafucile i Rigoletto. Även Wagnerroller som Daland i Den flygande holländaren, kung Marke i Tristan och Isolde, Fasolt i Rhenguldet och Titurel i Parsifal.
Paul Plishka framträdde också på en mängd andra ledande operascener som La Scala i Milano, där han debuterade som Brander i Berlioz’ Fausts fördömelse mot Nicolai Gedda 1975. Här sjöng han Pimen i Boris Godunov under Claudio Abbados ledning och Zaccaria i Nabucco under Riccardo Muti. Han deltog vid La Scala-operans gästspel i Tokyo, Moskva och Barcelona.
Plishkas första europeiska framträdande var som kung Philip i Don Carlos i Strasbourg 1975. Sedan följde gästspel i Barcelona, Hamburg, Genève, Marseille, Chicago och San Francisco. Vid Salzburgfestspelen sjöng han Storinkvisitorn i Don Carlos 1998.
Plishka firade sitt 25-årsjubiluem på Met med att debutera som Falstaff i Verdis opera. Han gjorde sin avskedsföreställning 2012 som Sakristanen i Tosca men återkom senare som både Benoît och Alcindoro i La bohème. Hans röst var fortfarande intakt, men han led av en hörselnedsättning som gjorde att han drog sig tillbaka från scenen. Han beklagade dock att han aldrig fick göra titelrollen i Don Giovanni.
Det framgår tydligt att hans repertoar var mycket omfattande. Allt från komiska roller över till högdramatiska baspartier. Han hade en smältande och expansiv basröst som var mycket kraftfull.
Han finns bevarad på en mängd kompletta operainspelningar som Anna Bolena, Puritanerna, Norma, Faust (mot Caballé och Aragall), Luisa Miller, Verdis Requiem och Rucklarens väg. På dvd kan man se honom i bland annat La bohème, Staden Mahagonnys uppgång och fall, Don Carlos, Askungen, Simon Boccanegra, Luisa Miller, Falstaff och Stiffelio.
Sören Tranberg