Johnny, de Barbeyrac, Courjal, Dan, de Monès, Hasler, Brooymans, Dubruque, Karrer, Morris. Chœur accentus/Opéra de Rouen, Chœur d’enfants de la Maîtrise du Conservatoire de Rouen, Orchestre de l’Opéra Rouen/Glassberg
Regi: Romain Gilbert
Scenografi: Antoine Fontaine (efter 1875 års original)
Bru Zane 3001 [1 DVD]
Distr: Naxos
Det är en kittlande upplevelse att i sin hand få en dvd som säger sig vilja rekonstruera urpremiärens Carmen-uppsättning från 1875 på Opéra-Comique i Paris. Det är vid operan i Rouen, Normandie, som man har gjort slag i saken 2023. Det hela togs upp av fransk television och gavs ut som dvd av bolaget Bru Zane. (Det enda liknande exemplet på en 1800-talsopera jag kan komma på är urpremiärens La Gioconda från La Scala, vars dekor och kostymer använts vid Deutsche Oper i Berlin.)
Precis som för många standardverk från 1800-talet, finns det ett enormt material bevarat från urpremiären, i form av fyra färglagda litografier – en för varje scenbild – kostymskisser, regibok, partitur, rollexemplar etc. De trycktes upp och distribuerades för att andra europeiska operahus skulle kunna sätta upp det aktuella verket likadant. Inte olikt våra dagars musikalindustri, alltså. I min doktorsavhandling Realismen på Operan från 1996 rekonstruerade jag nio sådana standardverk och visade hur nära man i Stockholm försökte lägga sig originalets uppsättning. Carmen var inget undantag, så det var med enorm nyfikenhet jag lade skivan i dvd-spelaren.
Och visst är det hisnande när ridån går upp och visar scenbild för scenbild, kostym för kostym som man kunnat se på många illustrationer, men med den skillnaden att nu rör sig sångarna i detta! Scenbilderna har rekonstruerats minutiöst (nästan) av Antoine Fontaine och kostymerna ännu mer minutiöst av produktionens mest kända namn, modeikonen Christian Lacroix. Balettavsnitten är också historiskt korrekt koreograferade av VincentChaillet.
Men sedan börjar tankarna infinna sig: det är alltså på dessa tre punkter som man bemödat sig att vara korrekt, medan man på två andra viktiga punkter inte är det. Regissören Romain Gilbert har haft tillgång till originalets tryckta regibok (mise-en-scène) och håller sig till de placeringar och uppställningar som finns i den, men där emellan gör han sin egen regi som vore det vilken traditionell Carmen-uppsättning som helst av i dag. Och detta trots att regiboken är väldigt detaljerad. I dvd-häftet skriver han en kort och ganska nonchalant artikel om att precis som Carmen har han sin frihet. Han är uppenbarligen inte intresserad av hur man verkligen agerade på 1800-talet utan går på à la Stanislavskij ändå. Synd att man inte samarbetat med en expert på detta!
Den andra punkten gäller det musikaliska. Inte ens versionen man ger är den från Opéra-Comique 1875 med talad dialog, utan den recitativversion som Georges Bizets elev Ernest Guiraud gjorde för Wiener Hofoper senare det året. Men ändå inte konsekvent, eftersom man plockat med Moralès kuplett alldeles i operans början. I och för sig kul att se och höra i Yoann Dubruqes tappning, och den ströks alltså redan för Wien.
”Det är hisnande när ridån går upp och visar scenbild för scenbild, kostym för kostym som man kunnat se på många illustrationer, men med den skillnaden att nu rör sig sångarna i detta!”
Något tidstroget musicerande tycks dirigenten Ben Glassberg inte vara intresserad av i sin emellanåt rätt tungfotade tolkning som låter som en genomsnittlig Carmen av i dag. Tänk att man under 2000-talet inte kan prova historisk rekonstruktion och korrekthet för 1800-talsverken, när det på 1900-talet var så viktigt att göra det med 1700-talsverken. Och då menar jag såväl musicerandet som agerandet. Flera dirigenter har ju börjat med det, men då kanske främst med tidiga 1800-talsverk. Fast då skulle man i Rouen kanske ha behövt stråkar med sensträngar etc.
Runt 1875 var mezzofacket inte så etablerat, så det är kanske litet förvånande att höra att då gjordes operans samtligafyra damroller av sopraner – Carmen var stjärnan Célestine Galli-Marié, lätt, böjlig och behagfull såväl till röst som kropp. Men det går definitivt inte att värja sig emot kanadensiskan Deepa Johnnys mörka mezzo här, hon är verkligen föreställningens stjärna och man har lyckats få henne riktigt porträttlik Galli-Marié. Hon har stark scennärvaro, en sprakande höjd och gör sig utmärkt även i dansen.
För visst, det är annars inget fel på denna upptagning. Rouenoperans kör, orkester och barnkör gör det de ska och de flesta solister är mer än acceptabla. Stanislas de Barbeyrac gör en gripande Don José, vokalt åt det lyriska hållet, och hans Micaëla, Iulia Maria Dan, har en ljuvligt vacker och mycket lyrisk sopran. Om dirigenten fraserat mer genomlyst i orkestern hade hon inte behövt få ett forcerat vibrato på de högsta tonerna i sin aria – återigen, det spelas för tungt för att verka tidstroget 1800-tal.
Ur ramen faller dessvärre Nicolas Courjal i Escamillos otacksamma roll, med förfärligt burkig timbre, sliten höjd och bristande utstrålning. Om han tycks för gammal för sin roll så verkar basen Nicolas Brooymans snarare för ung och oerfaren för den sadistiske Zuniga. Ytterst läckra både vokalt och sceniskt är däremot Faustine de Monès och Floriane Hasler som Frasquita och Mércèdes. Så tveka ändå inte att köpa denna dvd – det är som att kliva in i en tidsmaskin, åtminstone till hälften.
Göran Gademan
