Den dramatiska tyska mezzosopranen Ruth Hesse har avlidit 87 år gammal. Hesse studerade sång först i sin hemstad Wuppertal, därefter i Hamburg och Milano. Hon gjorde sin operadebut som Orfeus i Glucks Orfeus och Eurydike vid Theater Lübeck 1960. Här stannade hon i två år för att sedan vara engagerad lika länge vid Staatsoper Hannover. Redan 1960 debuterade hon på Hamburgoperan och vid Wagnerfestspelen i Bayreuth, där hon kom att framträda till 1979.
Deutsche Oper i Berlin var hennes fasta punkt under hela hennes karriär från 1962 till 1995. Från sent 60-tal kom också Hesse att framträda i en mängd ledande europeiska operahus i nya roller, inte minst som Amman i Die Frau ohne Schatten – en roll som hon blev starkt förknippad med. Den gjorde hon första gången på Covent Garden i London 1969, sedan vid Salzburgfestspelen, i Hamburg, Buenos Aires och Wien. På Wiener Staatsoper upplevde jag henne som just Amman mot James King, Leonie Rysanek, Theo Adam och Birgit Nilsson.
I Wien var hon ständig gäst i roller som Herodias i Salome, Klytaimnestra i Elektra, Ortrud i Lohengrin (även i Stockholm 1968), Magdalene i Mästersångarna i Nürnberg, Fricka och Waltraute i Ringen, Eboli i Don Carlos, Azucena i Trubaduren, Mrs Quickly i Falstaff, Maddalena i Rigoletto, Preziosilla i Ödets makt och Giulietta i Hoffmanns äventyr. Hon utsågs till Kammersängerin i Wien 1982. Hesse sjöng Brangäne mot Berit Lindholms Isolde under Karl Böhms ledning när Wiener Staatsoper gästspelade på Bolsjojteatern i Moskva 1971.
Dessvärre är Hesse relativt litet representerad på cd, men hon sjunger Fricka och Waltraute på Hans Swarowskys inspelning av Nibelungens ring 1968. Hon gör Magdalene på Herbert von Karajans legendariska Mästersångar-inspelning och Amman på en liveinspelning av Die Frau ohne Schatten från Wien. På dvd gör hon Mary i Václav Kašlíks studioproduktion av Den flygande holländaren mot Donald McIntyre och tre svenskar: Catarina Ligendza, (Senta), Bengt Rundgren (Daland) och Harald Ek (Styrmannen). Hesse gör även Brangäne på dvd mot Jon Vickers och Birgit Nilsson i Tristan och Isolde från festspelen i Orange 1973.
Som framgått, var Hesse under 60- och 70-talet en av de absolut ledande i sitt fack och bar upp den tyska repertoaren i nästan alla de största operahusen. Hon hade en mörkfärgad mezzo med explosiv höjd och sceniskt hade hon ett starkt expressivt utspel, ibland parat med en uns mystik. Även i en så liten roll som Mary kunde hon sätta ett pregnant avtryck genom sin starka scennärvaro.
Sören Tranberg