Bedřich Smetana föddes den 2 mars 1824 i Litomyšl, en stad 14 mil öster om Prag. Hans familj tillhörde en tysktalande minoritet, så tjeckiska kom han aldrig att behärska perfekt i skrift. Fadern var bryggmästare och mot dennes vilja bröt sonen upp och påbörjade sin utbildning vid Musikkonservatoriet i Prag. Efter det blev han arvlös och tvingades bekosta sin utbildning och försörja sig själv och sin familj livet ut. På Musikkonservatoriet i Prag blev han aningen mobbad för att han inte hade tjeckiska som modersmål. Efter fullgjord utbildning gick det trögt och han arbetade som pianolärare, samtidigt som han hela tiden komponerade för skrivbordslådan.
Smetana lockas till Göteborg
År 1847 gifte han sig med pianisten Kateřina (Kathy) Kolářová och de fick flera barn. När en dotter plötsligt dog drabbades Smetana av djup sorg och detta låg bakom hans första stora verk 1850, pianotrion i g-moll opus 15. År 1856 lockades han till Göteborg av landsmannen Alexander Dreyschock, en pianistkollega som redan befann sig där. Kontakt förmedlades med friherren Oscar Dickson med hustru, kända för Dicksonska palatset i Göteborg. Smetana kom för att undervisa unga damer i pianospel. Men det blev så mycket mer, då han grundade ett musikinstitut samt Harmoniska Sällskapet i Göteborg.
Göteborg var då en stad med 40 000 invånare, där tyska, engelska och svenska patricierfamiljer, flera av dem med judiskt ursprung, var tongivande inom kulturlivet. Men deras smak var högst konservativ, där till och med Beethoven ansågs för modern. Smetana förde smaken i riktning mot kontinenten och såg till att framföra verk av Liszt, Schumann och Wagner. Till några körer ur Tannhäuser och Lohengrin arrangerade han om ackompanjemanget till två flyglar, men han var också med om att leda fullskaliga framföranden av oratorier som Mendelssohns Elias, Haydns Skapelsen och Händels Messias, liksom ett konsertant framförande av Beethovens opera Fidelio.
Musiklivet byggs upp
Vid denna tid fanns varken Konserthuset, Stadsteatern eller ens Lorensbergsteatern, och därmed inte heller de ensembler som senare skulle höra till dessa institutioner. De konsertlokaler som fanns låg i Bloms hus, Frimurarlogen och i Börshuset, men 1859 invigdes Stora Teatern, då kallad Nya Teatern, för att kunna ta emot gästspel. Och raskt såg Smetana till att de mer storstilade verken framfördes där. Han grundade också en pianotrioensemble tillsammans med Joseph Czapek (1825–1915), en tjeckisk violinist som befann sig i Göteborg både före och efter Smetanas tid där. De spelade bland annat den redan nämnda g-molltrion, där Smetana givetvis utförde den synnerligen krävande pianostämman. På hans 200-årsdag den 2 mars i år framfördes den på Göteborgsoperans lilla scen, samtidigt som Smetana-utställningen med fokus på hans tid i Göteborg invigdes.
En som nappade på Bedřich Smetanas annonser riktade till unga damer om pianoundervisning var Christina Nilsson, på inrådan av Franz Berwald. Hon kom från Småland som sextonåring och lät sig flitigt undervisas av honom. Hon medverkade också vid flera konserter i Frimurarlogen. Bara sex år senare slog hon igenom som fullfjädrad operasångare i Paris. På somrarna åkte Smetana oftast hem till Prag, då han gärna tog vägen över Weimar för att hälsa på sin mentor Franz Liszt. Men sommaren 1858 stannade han kvar och hyrde ett ställe på Särö, där västkustens skärgård gjorde stort intryck på honom. Vid denna tid komponerade han sina tre stora tondikter för orkester – den första, Richard III, ute på Särö 1858 och de två följande, Wallensteins läger som kom 1859 och Hakon Jarl 1861.
Smetanas första hustru Kathy led av tbc och avled under en hemresa 1859. Man får ändå säga att han tröstade sig snabbt då han på tillbakaresan till Göteborg träffade en avlägsen släktning, Barbara Fernandi, kallad Betty. Redan sommaren därpå stod bröllopet mellan dem, även om hon aldrig var särskilt road av att komma till Göteborg. Där lär Smetana också ha haft en relation med en gift kvinna, Fröjda Benecke född Nissen. Förhållandet övergick i vänskap, men i otaliga musikstycken från den tiden har han infogat tonerna F-E-D-A som en väl dold hommage till Fröjda. År 1990 släppte Sveriges Television en filmproduktion samproducerad med den tjeckiska televisionen om Smetanas liv med just titeln F-E-D-A. Långa sekvenser är inspelade i Göteborg och huvudrollerna gjordes av Göran Ragnerstam (Smetana) och Jessica Zandén (Fröjda).
Hem till Prag
Till sist blev Smetanas hemlängtan för stark. Han lockades tillbaka till Prag för att vara med om att starta den nationella tjeckiska operan, påhejad av sin andra hustru Betty. Konsertturnén till Göteborg våren 1862 blev hans sista i Sverige, men han hade tidigare även konserterat i både Stockholm och Norrköping. Efter att operan Brandenburgarna i Böhmen gjort fiasko i Prag 1863 kom hans verkliga lyckokast tre år senare med Brudköpet. Det är Tjeckiens nationalopera och den spelas fortfarande ofta över hela världen.
Till Smetanas övriga operor räknas framför allt den tragiska Dalibor (1868) och komedin Två änkor (1874). Men även de komiska Kyssen (1876) och Hemligheten (1878) spelas ofta i hans hemland. Liksom sin mentor Liszt skrev Smetana symfoniska dikter i stället för regelrätta symfonier. Han utmärkte sig heller inte för kyrkomusik eller sånger till piano, utan hans främsta genrer förutom tondikter förblev operor och kammarmusik. Allra mest känd blev han för orkestersviten Má vlast (Mitt fosterland) 1874–79, där han i sex satser skildrar olika platser i Böhmen. Om satsen Moldaus huvudtema är hämtat från Värmlandsvisan som han skulle ha hört i Göteborg måste förbli osagt.
”Smetanas insatser för att grundlägga och upphöja Göteborgs musikliv är ett obestridligt faktum.”
Vid invigningen av det nybyggda operahuset i Prag 1881 spelades Smetanas historiskt anlagda och närmast oratoriemässiga Libuše. Detta dock efter att det färdigställda operahuset brunnit ner kort före generalrepetitionen och pengar fått samlas in för att bygga upp det på nytt. Efter att hans sista opera Djävulsväggen gjorde fiasko 1882 fick han ett sammanbrott och slutade sina dagar på mentalsjukhus.
Smetanas insatser för att grundlägga och upphöja Göteborgs musikliv är ett obestridligt faktum. Han glömde inte sina vänner där och de glömde inte honom heller. När han genom tilltagande syfilis började bli döv från 1874 samlade vännerna in pengar till en operation. Men den lyckades aldrig. Han gick bort i Prag 1884, nyss fyllda 60 år.
I Göteborg fortsatte man att vörda Smetanas minne. Femton år efter att Stora Teatern hade blivit en egen operainstitution spelade man för första gången hans Brudköpet 1935. Det skulle komma att bli tre uppsättningar till, varav den sista i nya operahuset 2022.
Men till den första uppsättningen av Brudköpet kom en ensemble från Nationalteatern i Prag upp till premiären. De hade som gåva en stor bronsbyst av kompositören med sig. Den kom sedan att stå på väg in till första balkong på Stora Teatern. Efter flytten till Packhuskajen kunde den inte återfinnas, men dagen före Smetanas 200-årsdag hittades den åter på Storan. Den fraktades då längs Kungsportsplatsen för att kunna vara med om jubileet. Nu står han åter intill första balkong – fast på Göteborgsoperan. Smetana har hittat hem.
Göran Gademan