Intervju Åsa Jäger

OPERAs Sören Tranberg fick en telefonintervju med Åsa Jäger som hade fullt upp med en stor flytt. Hon var just hemkommen från Hamburg och Dresden, där hon sjungit Brünnhilde i Valkyrian med dirigenten Kent Nagano.

Visst är du född och uppvuxen i Holmsund utanför Umeå?

– Här bodde jag mina första 18 år och växte upp med mina föräldrar, min tvillingbror och en lillebror. Jag gick på musikgymnasiet i Umeå.

Har du musikaliskt påbrå hemifrån?

– Min pappa hade en bra röst och sjöng i Norrlandsoperans kör som består av amatörer. Jag var väldigt intresserad och hängde jämt med honom. Inte minst när man spelade Carmen i en nerlagd sporthall i Holmsund. Jag förstod redan tidigt att jag ville jobba i den här världen. Först hade jag tänkt bli patinerare eftersom jag tyckte det var roligt att få nya saker att se gamla ut. 

– Jag var garderobiär på Norrlandsoperan och ibland tog jag hand om orkestermusikernas barn. Jag var för ung för att få sjunga i någon uppsättning, men när jag var 16 år fick jag tillåtelse av dåvarande kormästaren Kjell Oscarsson att medverka vid konserter. Jag provade på att sjunga jazz, men när det skulle improviseras fick jag panik. Jag mådde mycket bättre inom bestämda ramar som den klassiska sången innebär och hade betydligt lättare för den typen av tonbildning. 

Sedan utbildade du dig i klassisk sång och har en gedigen utbildning?

– Först följde två år på Framnäs folkhögskola i Öjebyn utanför Piteå. Därefter fem år på sångpedagogutbildningen vid Örebro universitet, som ledde till att jag fick lärarlegitimation.  Därpå följde ett år på (nuvarande) Vadstena Sång- och Pianoakademi och sedan sökte jag och kom in på Operahögskolan i Stockholm. Där gick jag först två år på kandidatutbildningen och sedan lika länge på masterprogrammet.

När gjorde du din operadebut?

– Det skedde 2019 när jag sjöng Mamman i Hans och Greta på Norrlandsoperan. Det var fint att få komma hem igen. Det blev väl inget genombrott. Pandemin gjorde att det blev tid över till att fundera på hur jag skulle gå vidare. Jag vill ha trygghet, vilket inte är lätt i sångaryrket. Jag tog inga avgörande beslut utan hoppades få en chans efter pandemin.

Då kom ju tyska Coburg in i bilden, där du först sjöng Brünnhilde i Valkyrian. Hur kom du i kontakt med detta operahus?

– Jag tävlade i Lauritz Melchior-tävlingen i Ålborg och gick till semifinal. Det var min dåvarande danska agentur som förmedlade kontakten med Coburg i maj 2021. I december samma år började vi repetera och på grund av pandemin sköts premiären fram två gånger, vilket gjorde att min debut som Brünnhilde ägde rum i april 2022. 

– Skulle jag mäkta med en så stor roll? Jag har mycket stor respekt för Brünnhilde-rollerna. Det här engagemanget gav ovärderliga erfarenheter. Chefsdirigenten i Coburg australiensaren Daniel Carter hade fina ingångar och han var så psykologiskt smart när vi repeterade. Han lät mig växa in i rollen och rösten som den kräver och var hela tiden med mig. Han gav mig känslomässiga incitament till att testa mina egna sångliga gränser. 

Operan i Coburg är ett mindre hus och för den teatern arrangerade Wagner själv om hela Nibelungens ring för en mindre orkesterbesättning. Var det den ni använde?

– Ja, det stämmer. Det var tryggt att jobba i den här miljön, där de flesta av oss gjorde sina roller för första gången. 

Din debut som Brünnhilde gav genklang i USA. Hur kom det sig?

– Den amerikanske musikjournalisten och kritikern på The New Yorker Alex Ross såg uppsättningen och det gav eko. Det är roligt när auktoriteter uppskattar ens jobb. Teatern i Coburg var stolt för att ha uppmärksammats och det var även jag.

Ledde detta fram till att du fick göra Senta i Den flygande holländaren i Göteborg?

– Jag hade redan provsjungit ett par gånger i Göteborg, så man kände till min förmåga. Jag provsjöng i augusti 2022 och då med Sentas mest utsatta lägen, som duetten med holländaren och slutscenen, inte Sentas ballad. Jag erbjöds rollen, vilket ledde till att jag fick mer självförtroende. Det var härligt att äntligen få sjunga på en större scen och med en stor orkester. Det gav mig både trygghet och större teknisk säkerhet. Dessutom är det stöttande att ha vänner i publiken. På Göteborgsoperan kände jag mig väl omhändertagen och uppskattad. Det ser ut som att jag kan få göra Senta igen, nu i något tyskt operahus, men något kontrakt är inte påskrivet. 

Samtidigt som du skulle göra Senta ville dirigenten Kent Nagano ha dig som Brünnhilde till sin konsertanta version av Valkyrian. Hur löstes det problemet? 

– Har man ett kontrakt vill jag inte bryta det. Så jag tackade nej först, men Nagano engagerade en annan sångerska för de tre konserterna och erbjöd mig att ansluta till turnén. när Göteborgssejouren var över. Jag sjöng rollen vid framföranden i maj både i Hamburg och Dresden. Det tredje framförandet blir vid Luzernfestivalen i augusti. 

Vilka erfarenheter fick du av samarbetet med Kent Nagano?

– En av forskarna i projektet Wagner-Lesarten hade hört mig i Coburg. I just detta projekt jobbar Nagano med tidstrogna instrument, vilket leder till avtryck i gestaltningsarbetet. Texten framhävs mer och scenanvisningarna är mer trogna, där dramat känns mer ljudproducerat. 

Hur skulle du beskriva Kent Nagano?

– Han är otroligt vänlig. Han är noga med orkesterklangen. Själv tycker jag att konserten i Dresden blev optimal. Där var han mer påkopplad och andades betydligt bättre med sångarna. Det är spännande med 1800-talsinstrumentens sensträngar och där träblåset ger en annorlunda klang. En nästan lite trolsk och spökig känsla. Orkestern är lågt stämd …

”Efter konserten fick jag lotsas ut bakvägen eftersom en stor skara människor hade samlats vid sceningången och ropade efter mig och ville ta bilder.”

Hur var det att sjunga i Elbphilharmonien?

– Det var utmanande. Vi hade först repeterat i en överakustisk lokal och konsertsalen fick vi bara tillträde till två timmar före konserten. Sångarna stod bakom orkestern där jag hade svårt att höra den. Det gjorde mig naturligtvis osäker och jag njöt inte så mycket som jag hade velat. 

Hur gick det i Dresden?

– I Kulturpalatset är akustiken fantastisk. Där fick vi sångare hjälp av rummet. Efter konserten fick jag lotsas ut bakvägen eftersom en stor skara människor hade samlats vid sceningången och ropade efter mig och ville ta bilder. Det ville man skona mig ifrån och såg till att jag kom helskinnad till mitt hotell. 

Är det några fler framträdanden planerade med Kent Nagano?

– Vi ska framföra Siegfried konsertant under våren 2025 i bland annat Hamburg, Dresden, Köln och Paris. Under 2026 gör vi Ragnarök. Sedan väntar hela Ringen 2027.

Det innebär att du kommer att göra din första Ragnaröks-Brünnhilde. Vem är din instuderare?

– Det är Leif Lundberg, en av våra främsta Wagnerkännare. Honom har jag samarbetat med sedan Operahögskoletiden och vi arbetar numera när behov uppstår. Jag utforskar den dramatiska repertoaren med honom. 

Har du haft några sångpedagoger?

– Leif Lundberg är min sångcoach. Hillevi Martinpelto var min coach och mentor under operautbildningen och även Ulrika Tenstam Juvas. 

Hur studerar du in en ny roll?

– Jag har bra gehör och lär mig noter snabbt. Jag har snudd på fotografiskt minne. Jag har alla mina noter i min Ipad, för den väger betydligt mindre än en mängd klaverutdrag. Jag klinkar mig fram på pianot, men min sambo Simon, som är tonsättare, hjälper mig med ackordanalys vid extra svåra passager.

Hur lång tid behöver du för att en roll ska sitta musikaliskt?

– Senta tog ett helt år att få under huden. Det är också bra att låta rollen få vila ett tag för att sedan återvända till noterna. 

Har du några nya roller på gång?

– Först väntar Brünnhilde i Ragnarök, premiär 2026. Rollen innehåller både en hög och låg tessitura. I scenen med Waltraute ligger den nästan i altläge, medan duetten med Siegfried i ”Zu neuen Taten, teurer Helde” kräver höjdtoner. Det gäller att kalibrera rösten eftersom mycket av partiet ligger i ett mellanläge för att i sista akten ligga högre igen.

– Jag hoppas få en förfrågan om att göra Isolde. Jag har redan börjat studera in partiet. Det blir en utmaning både sångligt och inte minst gestaltningsmässigt. Elektra ligger längre fram, kanske om fem eller tio år. 

Vill du inte sjunga några dramatiska italienska roller?

– Jo, jag skulle nog kunna göra en acceptabel Aida, Amelia i Maskeradbalen eller Lady Macbeth, men det finns så många andra sopraner som gör det bättre. Men Turandot skulle jag gärna vilja göra. Jag har fått förfrågan om att göra Minnie i Flickan från Västern, men jag är tveksam. Jag trivs bäst i den högdramatiska tyska repertoaren. 

Du har en ny agent?

– Ja, hon är amerikanska och heter Deborah Sanders på agenturen Arbour Artists. Hon bor i Portugal men har kontor i London. Det är ett givande samarbete.

Åsa Jäger hade tid för den här intervjun mellan packandet av flyttkartonger. Vart går flyttlasset?

– Det blir inte så långt, bara inom Vadstena kommun. Sju kilometer fågelvägen och tolv bilvägen till ett hus med en trädgård på 5 000 kvadratmeter i Väversunda vid västra sidan om Tåkern nedanför Omberg. Den stora utmaningen blir att flytta våra två bisamhällen och det får göras med försiktighet nattetid när bina är inne i kuporna. 

Sören Tranberg