Andersson-Palme, Eliasson, Balslev, Haugland, Roar, Nyhus, m.fl. Aarhus Symphony Orchestra/Cristofoli
Sterling CDA 1870–72 [3 cd]
Distr: Naxos
Laila Andersson-Palmes 35-åriga sångarkarriär var anmärkningsvärd – från de första årens koloraturroller som Nattens drottning och Alcina till de högdramatiska partierna som Salome, Elektra och Brünnhilde. Och däremellan lirico spinto-roller som Leonora i Trubaduren och avancerad röstakrobatik och balettkoreografi (!!) i hennes hyllade Lulu.
Sterling har nu gett ut en liveinspelning av Valkyrian från en föreställning på Den Jyske Opera i Århus i augusti 1987 med Laila Andersson-Palme som Brünnhilde. (Skivbolaget har även tidigare gett ut inspelningar av Siegfried och Ragnarök med Andersson-Palmes Brünnhilde.)
”Det är roligt att åter få höra Sven Olof Eliassons kraftfulla Siegmund och Leif Roars plågade Wotan – en roll som han även sjöng i Stockholm”
De flesta liveinspelningar brukar ju förmedla närhet, dramatik och puls – så även denna. Ibland blir det självklart på bekostnad av musikalisk perfektion – även här. Ljudkvaliteten kan variera och i denna nästan 40-åriga inspelning blir det väl ”burkigt” ibland. Men det kompenseras av dramatisk omedelbarhet.
Det är roligt att åter få höra Sven Olof Eliassons kraftfulla Siegmund (han gjorde rollen första gången på Kungliga Operan 1976) och Leif Roars plågade Wotan – en roll som han även sjöng i Stockholm – och med en baryton som är ganska ljus, jämfört med de många andra Wotan man hört.
Den magnifike basen Aage Haugland är en auktoritativ Hunding och det mezzon Minna Nyhus kanske saknar i tyngd som Fricka tar hon igen med sin intensitet i den stora uppgörelsen med Wotan i början på andra akten. Lisbeth Balslevs Sieglinde med sin lite skarpa, lätt vibrerande röst är en utmärkt och inlevelsefull Sieglinde.
Laila Andersson-Palme gestaltar en Brünnhilde som går från ungdomliga triumfatoriska Hoiatohoo-rop till en förtvivlad och vädjande ung kvinna som bokstavligen slåss för sitt liv i tredje aktens kraftmätning med Leif Roars Wotan. Det är en mer lyrisk Brünnhilde än vad som är vanligt, men vad som kanske saknas i högdramatisk tyngd och täthet kompenseras av gestaltning av rollen. Kort sagt – hon vet vad hon sjunger om och förmedlar det till oss i publiken.
Starkt stöd får hon och de övriga sångarna av dirigenten Francesco Cristofolis lyhörda ledning av orkestern.
Rolf Eriksson