Don Giovanni på Göteborgsoperan

Nu har Mozarts Don Giovanni spelats samtidigt på våra tre största svenska operahus. Meningen var att man i Göteborg skulle ha spelat verket under våren 2021 men det satte pandemin stopp för. John Fulljames version – han var operachef i Köpenhamn när den här uppsättningen hade premiär – är en samproduktion mellan operahusen i Aten, Köpenhamn och Göteborg. Idén till uppsättningen fick han vid ett hotellbesök i Aten, där han var tvungen att byta hotell eftersom en person avlidit i det hotellrum som han ursprungligen hade bokat.

På ett nutida hotell kan man som gäst vara både offentlig och privat och det är verkligen rollgestalterna i denna uppsättning. Kommendören är här en rik uppsatt man och hans dotter Donna Anna befinner sig socialt ett par pinnhål högre upp än sin fästman Don Ottavio, som försöker göra en klassresa uppåt. Allt inleds i en hotellkorridor framför ett par hotelldörrar. Dirk Birds scenografilösningar är geniala där de olika rummen och spelplatserna skiftar helt sömlöst mellan de olika scenerna. 

Uvertyren är iscensatt, där bland annat hotellpersonalen städar upp efter de tidigare gästernas orgiastiska lekar. Redan från början sitter man som gastkramad i salongen när dirigenten Ville Matvejeff slår an en mycket ödesmättad uvertyr. Han får Göteborgsoperans orkester att spela fullständigt briljant, ofta med snabba tempi men som aldrig känns forcerade mot sångarna.

Även rollbesättningen håller mycket hög klass och alla solister är väldigt individualiserade. När den försmådda Donna Elvira gör entré skruvas tempot upp och Katarina Karnéus får visa upp komiska sidor, vilket hon sällan har fått göra under sin karriär med en mängd allvarstyngda roller. Hennes entré i hotellobbyn kunde vara som hämtad ur Fawlty Towers. Första akten håller ett högt drivet tempo likt en Feydeau-fars, medan andra akten som alltid har en mer allvarsam ton. 

Uppsättningens nav är Markus Schwartz’ Leporello. Så fort han är på scenen höjs intensiteten i spelet. Schwartz’ komiska talanger är välkända men här visar han en pondus i sången som imponerar. Han har gjort Leporello tidigare och även Masetto. På det vokala planet är Ida Falk Winlands Donna Anna den mest lysande stjärnan i uppsättningen. Hennes röst har breddats och hon har stora marginaler, inte minst i sina båda arior. Rösten har numera ett stort genomslag och vissa legatobågar och höjdtoner svirrar det ordentligt om. 

”Kommendören, som bjuds in på supé av Don Giovanni, hittas upphängd i hotellets kylrum bland hängande slaktdjur.”

Don Giovanni har ingen riktig bravuraria, det skulle i så fall vara champagnearian, men Palle Knudsen, som även gjorde rollen i Köpenhamn, har en klar vokal och scenisk profil. Under det dygn som vi får följa Don Giovanni lyckas han inte trots många erövringsförsök fånga någon kvinna – allt går i stöpet.  

Varken Donna Anna eller Zerlina, som ska fira sitt bröllop med Masetto på hotellet, är opåverkade av Don Giovanni. De spelar ett spel i spelet för sina fästmän och är knappast några oskuldsfulla kvinnor. Mia Karlssons Zerlina är en ung tjej med ett kättjefullt sensuellt utspel och en fin hög lyrisk sopran. Hennes fästman Masetto gestaltas med bett i rösten av Kristian Lindroos, som här gjorde en lyckad debut på Göteborgsoperan.

Den grekiske tenoren Vassilis Kavayas, som tidigare sjungit både Almaviva i Barberaren i Sevilla och Brighella i Ariadne på Naxos i Göteborg, besitter en vacker Mozarttenor, inte minst i sin enda aria ”Il mio tesoro”. Efter sextetten, där i vanliga fall Donna Anna gör sorti, går han på henne i ett upprört tillstånd medan Zerlina går emellan och tröstar Anna (”Nu får du skärpa dig, Ottavio!”). Att förhållandet är under upplösning är märkbart och i slutscenen tar Donna Anna av sig förlovningsringen och ger den tillbaka till Don Ottavio, som ser sin dröm om klassresa gå i kras. 

Kommendören, som bjuds in på supé av Don Giovanni, hittas upphängd i hotellets kylrum bland hängande slaktdjur. När väl han dyker upp i Don Giovannis hotellsvit gör Mats Almgren entré med sin imposanta gestalt och stora basröst. Men kan ingen få ordning på hans orena vokaler? Inledningen på ”Don Giovanni, a cenar teco m’invitasti” blir bara grötig och geggig, medan resten går betydligt bättre. 

Don Giovannis hotellsäng förvandlas till den evigt brinnande skärselden och han far in i scendjupet – med andra ord ner i helvetet. Men efter epilogen dyker libertinen upp igen i sängen – allt blir till ett evigt kretslopp.

Närmast väntar en ny Don Giovanni på Kungliga Operan i mitten av december och därefter premiär 2 i Göteborg den 7 januari med ett nytt sångarlag. Båda kommer OPERA att bevaka.

Sören Tranberg