Intervju med Christina Hörnell

OPERAs Sören Tranberg telefonintervjuade Malmö Operas nya vd och konstnärliga chef Christina Hörnell när hon var inne på sin tredje arbetsvecka. Samtalet kom bland annat att handla om hennes intentioner och om hur hon vill utveckla Malmö Opera.

Men först var jag nyfiken på varför hon sökte sig till Malmö.  

– Jag fick frågan om jag var intresserad av jobbet, säger Christina Hörnell.

– Frågan var otippad när den kom, men det kändes spännande att gå in i processen. Efter lite betänketid ställde jag mig till förfogande och kallades till intervju, något som jag inte gjort så ofta. Det är utvecklande att formulera sin vision, beskriva sig själv som person och ledare, vad man tror att man kan åstadkomma i en stor organisation som Malmö Opera.

Du har en gedigen erfarenhet efter att ha varit kormästare på flera ställen. Hjälper det dig i ditt nya arbete?

– Jo, helt klart är det så. Jag har många års erfarenhet av personalansvar för stora grupper och att administrera arbetet, anställningar, tjänstledigheter och pensionsavgångar. Så där känner jag mig varm i kläderna. 

Hur vill du utveckla Malmö Opera?

– Det övergripande är att se Malmö Opera utvecklas tillsammans med konstformen. Att vara en aktiv del av traditionen, låta den möta framtiden och se vad som kommer ur det. Här spelar till exempel Operaverkstan en viktig roll, inte minst i form av sitt regionala uppdrag. Operastudion, som nu har tjugo år av värdefull verksamhet bakom sig, fungerar som ett experimentfönster för åldersgruppen under 19 år. Här finns både vår nutid och vår framtid som en del av konstartens utveckling. När det gäller stora scenen så ser jag fram emot att få engagera våra svenska sångare tillsammans med internationella gäster i spännande och utvecklande produktioner.

”Jag tror på delaktighet och på den sunda konflikten.”

När kommer du att sätta din prägel på repertoaren?

– Det blir först under säsongen 2025/26. Jag får återkomma till konkreta repertoarval lite längre fram. Just nu processar vi våra närmaste säsonger och hur arbetet med repertoarplanering och ny repertoar ska fungera. Jag upplever i dagsläget produktionsprocessen och beslutsvägarna som kortare än jag minns från till exempel mina år vid Kungliga Operan. Många beslut kan förberedas och förankras ganska direkt i god samverkan. Jag tror på delaktighet och på den sunda konflikten. Rätt nivå i rätt sammanhang. Här gäller respekt för varandra.

Nu spelas det tre operor per säsong på Stora scenen, är det möjligt att göra fler uppsättningar?

– Det är ekonomin som styr mängden och det gäller naturligtvis att vrida och vända på resurserna för att få ut så mycket som möjligt. Dessa begränsningar behöver vi förhålla oss till. Det vore spännande om vi kunde öka antalet verk på repertoaren. Men oavsett det så ska publiken i region Skåne även fortsättningsvis erbjudas spännande, kvalitativ och omväxlande repertoar. Opera och musikal, det är fantastiskt när allt fungerar och blir till en smash ut genom scenöppningen under en föreställning. Scenkonstens kreativitet och kraft kan förändra både en enskild människa och vår gemensamma världsbild, det är verkligen helt enastående!

Har Malmö Opera någon förste gästdirigent? 

– Patrik Ringborg är Malmö Operas förste gästdirigent sedan säsongen 2022/2023.

Det är sedan tidigare känt att du gärna arbetar med och vill utveckla den psykosociala biten. Kommentar?

– Ja, jag fascineras av att jobba med människor, skapa bra arbetsklimat och möjlighet till utveckling. Det gäller att ge bra förutsättningar så människor kan utvecklas vidare, men också att lösa knutar och hjälpa till när negativa situationer eller konflikt uppstår. 

Jag intervjuade dig när du var assisterande kormästare vid Wagnerfestspelen i Bayreuth sommaren 2005. Vilka erfarenheter drog du där?

– Den stora upplevelsen i Bayreuth för mig var den höga kvaliteten på musicerandet. Klangen och kraften i scenrummet var en fysisk upplevelse jag sent kommer glömma. Stordriften var också imponerande, att kunna hantera så många stora uppsättningar under en och samma period. Akustiken i festspelhuset och körens storlek, till exempel 134 sångare på scenen i Lohengrin, imponerade också. Det stora antalet sångare gjorde klangen generös utan att koristerna behövde pusha sina röster till max.  

Hur skulle du säga att de olika körerna du arbetat med skiljer sig åt?

– Operakören i Stockholm består av heltidsanställda utbildade sångare med stor scenisk erfarenhet. Det är fantastiskt att få arbeta under sådana förhållanden. Symfoniska kören i Göteborg har andra förutsättningar. Körsångarna har civila yrken men vill samtidigt sjunga på hög nivå. Det påverkar antalet produktioner som kören kan medverka i och även i viss mån arbetssättet. Trots detta går det att nå väldigt långt i det konstnärliga arbetet. Symfoniska kören imponerade verkligen i samspelet med Göteborgs Symfoniker under dirigenter som till exempel Gustavo Dudamel och Kent Nagano. 

–  Vid Linköpings universitet kommer körsångarna från universitetets olika verksamheter och fakulteter men även regionens musikliv. Kunskap och lust var drivkrafter till musikalisk utveckling och upplevelse i det konstnärliga arbetet. Som Director musices var jag en del av det akademiska musiklivet, placerad på kommunikationsavdelningen med arbete kring marknadsföring och varumärke – det är erfarenheter som jag tar med mig till arbetet på Malmö Opera. 

Intervju: Sören Tranberg