Musikjournalisten och översättaren Lars Sjöberg har gått bort i en ålder av 81 år. Han arbetade på SR P2 i många år och gjorde sig känd för en bredare publik med sina både humoristiska och pedagogiska radioserier. Sent ska glömmas hans serie om ”Wagners äventyr”, där varje avsnitt avslutades med att Anders Gernhardt med sina skorrande Lödder-r sa: ”Hur ska det gå, hur ska det gå? Kommer drakhuvudet fram till Bayreuth i tid?” Eller vad det nu kunde handla om just den gången. Till den serien hade Lars satt samman en mängd brev och dagboksavsnitt som lästes av hans medarbetare på Musikradion, däribland Margareta Dellefors som en devot Cosima Wagner. En liknande serie gjorde han även om Berlioz’ liv, och i den långa ”Sång istället för blod” gick han igenom hela operahistorien med klingande, pedagogiska exempel. Resultatet av den serien gavs även ut i bokform.
Lars var även presentatör för många konserter, däribland flertalet gästspel med Joan Sutherland och Richard Bonynges konsertanta bel canto-operor i Berwaldhallen. I Cd-revyn gjorde han jämförelser av en mängd inspelningar av samma verk, för att till sist komma fram till vilken som lyssnaren skulle köpa. Tänk er själva att jämföra tio inspelningar av Mästersångarna i Nürnberg, vilket Sisyfosuppdrag! I just det fallet var det till sist två olika sångare i Davids mindre roll som fick avgöra. För Lars hade alltid rätt. Men han var inte sämre än att han någon gång kunde ge sig. En diskussion om Janáček-översättningar i dåvarande MusikDramatik avslutade han faktiskt med ”tänkte inte på det”.
I Expressen var han en outtröttlig recensent av framför allt opera under flera decennier, men han var också översättare av flera musikdramatiska verk, gärna av det lättare slaget. Hans översättning av Läderlappen har sjungits på en mängd scener, från Scandinavium på 1980-talet och framåt, och hans dito av Fantomen på Operan klingade åtta säsonger på Oscarsteatern.
Bland det sista vi hade att göra med varandra gällde att vi på Göteborgsoperans lilla scen i samband med Nibelungens ring skulle ge Oscar Straus parodiska operett Die lustigen Nibelungen. Jag frågade om han kunde göra den sjungna översättningen och jag hann knappt ställa frågan innan det kom floder av otroligt fyndiga rimpar drösandes in i min mejlkorg. Pandemin satte stopp för det projektet och det var verkligen synd, för Lars deltog med stor entusiasm och energi. Ofta när man kom ut i operasalongen till någon premiär var Lars där och ville diskutera något med stor emfas. Det blir tomt att gå ut i salongen nu och jag kommer att sakna hans glada energi och debattlystnad.
Göran Gademan