Det var en gång på Grand Hôtel på Göteborgsoperan

När ljudfilmen slog igenom med Jazzsångaren 1927 innebar det en explosion av musik- och operettfilmer. Och det är också själva ramhandlingen för Göteborgsoperans uppsättning av Paul Abrahams (1892–1960) lustspelsoperett Det var en gång på Grand Hôtel. Här var filmkänslan och en värld av i går uppenbar både på scenen och i salongen. 

Filmmagnaten Sam Makintosh (Åke Zetterström) måste få fram en succéfilm, annars hotar konkurs, men det blir magnatens dotter Marylou (Karin Mårtenson Ghods) som är drivande föreställningen igenom och som lämnar Amerika för Côte d’Azur och Cannes. Hon vill visa sin far att hon kan ordna fram en succéhit. 

Hon värvar efter diverse turer arvprinsessan Isabella av Spanien (Micaela Sjöstedt), som i sin exil på ett lyxhotell verkar för monarkins återkomst. Servitören Albert (Anders Wängdahl) är förälskad i Isabella. Det visar sig att han egentligen är hotelldirektörens (Lars Hjertner) son. Anders Wängdahl är en mycket erfaren musikalartist, men det är först här i en ledande soloroll som han kommer till sin rätt. 

Librettister till denna lättsamma komedi är Alfred Grünwald och Fritz Löhner-Beda. Dessa båda erfarna judiska operettlibrettister var som så många andra verksamma i den här lukrativa branschen under 1920- och 30-talen. Grünwald svarade bland annat för librettona till Emmerich Kálmáns Grevinnan Mariza och Cirkusprinsessan, medan Löhner-Beda (ursprungligen jurist) samarbetade med Franz Lehár i dennes Friederike, Leendets land och Giuditta. Fritz Löhner-Beda var en svuren antinazist; hans liv slutade i Auschwitz 1942.

Många i branschen lyckades fly och emigrerade till USA. Så också Paul Abraham. Denne ungrare var född i staden Apatin, som då låg i Ungern, men som i dag ligger i Vojvodina i Serbien nära gränsen till Kroatien. Abraham fick sin musikutbildning i Budapest, men 1929 flyttade han till Berlin. I en UFA-film gör en av hans sånger stor succé och sedan följer i snabb takt hans tre mest kända operetter: Viktorias husar, Blomman från Hawaii och Bal på Savoy. Han var en dåtidens megastjärna och blir ofantligt rik. 

”När nazisterna tar makten i Tyskland 1933 klassas hans musik som entartet och som jude är han inte längre önskvärd.”

När nazisterna tar makten i Tyskland 1933 klassas hans musik som entartet och som jude är han inte längre önskvärd. Han flyttar då till Wien, och det är här som hans Det var en gång på Grand Hôtel får sin urpremiär på Theater an der Wien 1934. Efter Anschluss 1938 flyr Abraham till USA via Paris och Kuba.

Hans mentala hälsa hade sviktat betänkligt redan före emigrationen. Han rotade sig aldrig i USA och fick inga större engagemang. Han livnärde sig som barpianist. Han blev intagen på mentalsjukhus efter att på Madison Avenue i New York dirigerat trafiken som vore den en orkester. Han blev hospitaliserad och satt på mentalsjukhus i drygt tio år innan tyska vänner såg till att han kom hem 1957. Abraham avled på ett sjukhus i Hamburg 1960. 

Tonsättarkollegan och dirigenten Robert Stolz hade stora framgångar i USA. Han lanserade verkligen wienermusiken och operetten over there, liksom Oscar Straus och Kálmán. Det skulle dröja 84 år och fram till 2018 innan Det var en gång på Grand Hôtel fick tysk premiär i Mainz. Sedan dess har verket spelats på flera tyska operahus. Operettens svanesång inträffar när andra världskriget bryter ut och därefter är det musikalen i USA som tar över. 

I Österrike hålls fortfarande fanan högt för genren och regelbundet spelas operetter på Volksoper i Wien och vid Franz Lehár Festival i kurorten Bad Ischl och vid festspelen i Mörbisch. Det blev en stor operettrenässans i Berlin när regissören och dåvarande operachefen Barrie Kosky på Komische Oper i Berlin satte upp Oscar Straus sällan spelade Die Perlen der Cleopatra (Cleopatras pärlor) – en braksuccé 2016. Detta följdes upp med bland annat ett par Offenbachoperetter. 

Regissören Mirja Burlins uppsättning i Göteborg höll en mycket hög nivå i form av fina steppnummer, och med en musik som spänner från amerikanska jazztoner till sugande wienerschwung. 

Det är ren showbiz som förvaltades fint av Göteborgsoperans orkester under Alexander Hansons ledning. Micaela Sjöstedt är numera något så sällsynt som en äkta operettprimadonna. Och allt landar i ett lyckligt Hollywoodslut …

Sören Tranberg