Vasiliev, Muzychenko, Shkoza, Tikhomirov, Popov.
Chor der Oper Frankfurt, Frankfurter Opern- und Museumsorchester/Weigle
Regi: Christof Loy
Scenografi: Johannes Leiacker
Naxos 2.110738 [1 DVD]
Distr: Naxos
Frankfurtoperan utsågs 2022 för sjätte gången till Årets operahus av den tyska tidskriften Opernwelt. Operahusets kör utsågs till Årets operakör, och som det inte vore nog utsågs Julnatten till Årets uppsättning. Det är lätt att förstå: Frankfurtoperan har alltid haft en spännande repertoarblandning med flera verk utanför allfartsvägarna, dessutom ofta i intressanta uppsättningar. Även om de inte kunnat betala de högsta gagerna i Europa har de alltid fina och adekvata sångare. Att den välklingande kören även kan agera på ett medryckande sätt framgår av denna dvd.
Denna uppsättning hade premiär kort före Ukrainakrigets utbrott och har flera ryska sångare i rollistan, men även ukrainska, tyska och anglosaxiska. Verket komponerade den flitige Nikolai Rimskij-Korsakov 1895 när han var på sin höjdpunkt. Operan gillades dock inte av tsarfamiljen och fick vänta på sin urpremiär. Och även om han inte når upp till sina bästa verk Sadko, Tsarbruden eller Guldtuppen, är det här typisk Rimskij-Korsakov med mustigt tonspråk och läcker orkestrering. Det är en sagoopera med flera övernaturliga inslag. Librettot skrev tonsättaren själv efter en berättelse av den ukrainske giganten Nikolai Gogol.
Häxan Solokha och djävulen framkallar både storm och mörker på själva julnatten genom att plocka ner månen och stjärnorna. Detta för att förhindra att det unga paret Vakula och Oksana ska få varandra. Kaos i tillvaron alltså när alla irrar omkring. Den bortskämda Oksana vill inte acceptera Vakulas frieri om han inte lyckas ge henne Tsarinnans finaste skor. Med litet hjälp av djävulen lyckas Vakula. På juldagens morgon kommer han till henne med skorna. Allt slutar lyckligt med en hyllning till författaren Gogol själv.
Regissören Christof Loy har samlat några av sina mesta samarbetspartner omkring sig: scenografen Johannes Leiacker och ljussättaren Olaf Winter. Här tar man verkligen ut svängarna ordentligt. Genom en slöja projicerad med en kosmisk rymd fylld av planeter ser vi först hur häxan och djävulen flygande ingår sin pakt. Flygturerna är sedan legio genom uppsättningen. Med ett vitt rutmönster som bas bygger sedan Leiacker ut scenbilderna med tydliga, enkla symboler för de olika akterna. Vi tycks befinna oss i nutid med viss folkloristisk touche, men vid Tsarinnans hov är vi plötsligt i 1700-tal genom Ursula Renzenbrinks eleganta och läckra kostymer. Det här är en uppsättning med extra allt: vi får till och med se ett pas de deux mellan en ballerina på tåspets och en björn.
Det som brukar vara Loys kännemärke – en avskalad dekor med statister som sitter blickstilla utefter väggarna gäller bara i början. Sedan får vi se honom visa en helt annan sida, där han bevisar att han också har ett stort mått av humor. I en dråplig scen i andra akten tar häxan Solokha emot olika höga potentater, den ena mer kärlekskrank än den andra. Hon tvingas gömma dem för varandra i olika säckar, inte helt olikt Ravels Spanska timmen. Dessa säckar bär sedan Vakula ner till marknaden, till allas förtjusning men de kärlekskrankas förtret. Här drar Enkelejda Shkoza ett stort lass. Hon är obetalbart härlig och frodig som den kärlekstörstande och snapspimplande häxan. Därtill har hon en sprakande skön mezzosopran. En av hennes potentater är Oksanas far Chub, och Alexey Tikhomirov visar i flera scener stor scennärvaro och magnifika bastoner. Andrei Popov som djävulen bär en vanlig manskostym men har en lång svans som attribut. Tyvärr är hans höjdtoner alltför osköna och ansträngda även för en karaktärstenor.
I jämförelse med de mer erfarna sångarnas stora utspel framstår kanske det unga kärleksparet Vakula – Georgy Vasiliev och Oksana – Julia Muzychenko som aningen opersonliga. Men skönsången är rent bedårande och Muzychenko hittar efterhand allt fler facetter hos den bortskämda Oksana. Vasiliev har stor uthållighet i den allra största rollen, men han kommer inte helt ifrån ett gammaldags agerande med utslagna armar på höjdtonerna. Plus ändå för flygturerna, där han till och med slår några volter i luften!
Chefsdirigenten Sebastian Weigle i spetsen för Frankfurtoperans orkester får Rimskij-Korsakovs härliga musik att blomma och lyfta.
Så även om julen redan är överstånden kan jag inte nog rekommendera denna dvd för några timmars galen, vacker och häpnadsväckande underhållning.
Göran Gademan