Den nordirländska regissören Annilese Miskimmon är aktuell på Folkoperan, där hon precis har satt upp Benjamin Brittens The Turn of the Screw. Men det var inte spörsmålet när Sören Tranberg gjorde en zoom-intervju med henne veckan före premiären. Det var snarare att English National Opera, där hon är konstnärlig chef, kämpar mot politiska krav om att flytta ut verksamheten från London.
I höstas kom en propå från statliga Arts Council England om att ENO skulle flytta ut verksamheten, för annars skulle man få minskade anslag eller i värsta fall ingenting alls. Förslaget gick ut på att flytta till Manchester och spela i Factory International, en arena som ska invigas i sommar. Varken ägarna i Manchester eller ENO var informerade om saken. ENO fick uppgifterna dagen innan de offentliggjordes. Hur ser då framtiden ut?
– Lågkonjunkturen har slagit hårt mot verksamheten. Intäkterna från staten och staden London har minskat drastiskt de senaste åren och ytterligare nerskärningar av kulturbidragen är nog att vänta, säger Annilese Miskimmon.
– Nu har vi fått respit till våren 2026 och efter det önskar Arts Council England att vi spelar både i London och i en stad i England som inte har någon operascen. Operaverksamheten i Storbritannien sitter illa till. Varken Glyndebourne Opera Touring eller Welsh National Opera i Cardiff kan turnera längre, för det fattas pengar. Hela verksamheten är underfinansierad.
ENO:s framtid har diskuterats i underhuset, i BBC-program och inte minst i brittisk press. Operabranschen har engagerat sig stort i frågan.
– Uppslutningen har varit enorm. Bryn Terfel gick ut med ett upprop och en protestlista, vilket ledde till enormt många namnunderskrifter. Flera andra ledande brittiska operasångare har debatterat frågan. Vi har fått stöd av Royal Opera House Covent Garden. Även New York Times har skrivit flera uppmärksammade artiklar i frågan.
Bara det att ni ska bli utlokaliserade kommer att kosta pengar. Personalen på English National Opera bor i eller runt London, inte minst korister och orkestermusiker samt övrig personal. Är inte det ett argument som biter?
– För några år sedan flyttade ett balettkompani ut från London till Birmingham och den planeringen tog hela fem år!
English National Opera ligger centralt i London vid St Martins Lane, mitt i teaterdistriktet West End. London Coliseum heter byggnaden som invigdes 1904, då som varietéteater. Salongen rymmer drygt 2 500 platser. Hur ska man kunna ersätta den här salongens stora publikkapacitet med ett lika rymligt alternativ ute i landet?
– Vi är inte glada för den här flytten eftersom vi har en stor publik. Hälften av vår publik har aldrig sett en opera tidigare och därtill kommer många turister som vill se våra produktioner. 20 000 ungdomar besöker oss årligen och om man är under 21 år är det fritt inträde. Vi är en nationell angelägenhet med ett mycket stort renommé. Vi är folkets opera!
– Det är kulturministern som vill sprida och fördela kulturstödet runt om i England. Det har dock uppstått en spricka mellan ministern och Arts Council England när det gäller genomförandet. Kulturministern vill inte ”förstöra” ENO:s verksamhet. 40% av intäkterna kommer från brittiska staten, medan 30% emanerar från biljettförsäljning, sponsring och uthyrningsverksamhet.
Frågan om flytten ska åter debatteras i underhuset veckan efter att den här intervjun gjordes.
Har publiken hittat tillbaka efter pandemin?
– Ja, det har den. Nu är vi uppe i samma försäljningssiffror som vi hade före pandemin.
Vad spelar ni under vårsäsongen?
– Carmen i regi av Calixto Bieito, Richard Jones sätter upp Rhenguldet, vi spelar Philip Glass Akhnaten och där dirigerar Karen Kamensek. Själv regisserar jag Korngolds Die tote Stadt.
Nu är jag nyfiken på att få höra hur arbetet med Folkoperans uppsättning av The Turn of the Screw går.
– Jag älskar att få jobba i det här intima formatet. Vilka talanger ni har! Dessutom är jag väldigt svag för Benjamin Brittens operor.
Jag såg din mycket lyckade uppsättning av Billy Budd när du var operachef på Den Norske Opera i Oslo.
– Jag hoppas verkligen att svenska politiker inte är lika njugga när det gäller anslag till operakonsten som man är i England.
Då fick jag förklara långbänken kring en eventuell renovering och ombyggnad av Kungliga Operan i Stockholm, något som Annilese Miskimmon var ovetande om. Men hon uttryckte stor glädje för att OPERA vill uppmärksamma ENO:s prekära situation.
Sören Tranberg