Jag var i somras på tre svenska operapremiärer och där var publiken fulltalig. Längtan efter levande scenkonst är mycket stor efter det långa avbräcket under coronapandemin. Operapubliken fyllde salongerna i våras medan teaterinstitutionerna hade det desto svårare. Nu finns det indikationer på att operasalongerna inte kommer att fyllas på grund av den ekonomiska krisen med en djup lågkonjunktur. Livsmedelspriserna, elräkningarna och bolånen etc. blir dyrare, vilket gör att man ser om sitt hus och prioriterar. Då väljs kanske en del saker som kultur bort. Eller så har man fått andra vanor under pandemin.
När dessa rader skrivs är det knappt två veckor kvar till valdagen och här finns det ett riksdagsparti som tycker att opera är onödigt. I Västerbotten vill Sverigedemokraterna skära ner på skattepengarna som går till kulturen, till exempel till Norrlandsoperan. I början av augusti besökte partiledaren Jimmie Åkesson Umeå och han tyckte att vård, skola och omsorg ska prioriteras, men att det är viktigt med kultur i hela landet. Han ser ett värde i att opera finns i andra delar av landet än bara i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det låter falskt i mina öron eftersom andra av hans partikamrater ville lägga ner Malmö Opera med motivationen att det räcker med en nationalscen för opera i Sverige. Senast ville någon partiföreträdare sänka Göteborgsoperans anslag med 100 miljoner.
De här argumenten kring dagisplatser och sjukvård känner jag igen från den infekterade operadebatten om ett nytt operahus i Göteborg på 1970-talet, men då var det extremvänstern som argumenterade på samma sätt.
Vad ska vi med konsten till? Löd en rubrik på Svenska Dagbladets kultursida i somras. Där framkom det att Sverigedemokraterna föredrog traktorpulling framför opera. En affisch i Skaraborg med innehållet mindre opera mer folkkultur med bifogad Facebooklänk väckte stor indignation hos kulturarbetare och debattörer. Sverigedemokraterna prioriterar sådant som ¨vanligt folk” faktiskt vill se, som till exempel traktorpulling i Tibro som drog 2 500 åskådare. Traktorpulling är en tävlingsform där man med ombyggda traktorer drar en viktad släde/vagn. Ett pluralistiskt kulturliv är väl ändå bäst!
I somras var det fyrtio år sedan jag besökte Bayreuth första gången och sedan har det blivit sju gånger till. Mycket har förändrats under denna tid. Jag tror att pandemin har slagit hårt i en stad med 75 000 invånare och som till stor del lever upp under en festspelsmånad. Nu finns där sedan ett par år tillbaka även en barockfestival de två första veckorna i september och som arrangeras i Markgräfliches Opernhaus. Flera restauranger har stängt ner sin verksamhet, som Weihenstephan – ett mycket populärt matställe efter föreställningarna. Nu drivs bara hotellet.
Det första matlokuset som försvann var den omtyckta Bahnhof-restaurangen tidigt 90-tal, som ersattes av matkedjan Wienerwald för att sedan övertas av McDonald. Holländerstube nedanför festspelshuset är också borta. Den anrika bokhandeln Markgräfliche Buchhandlung är också borta, nu ligger där en skoaffär. Ibland har jag bott hos familjer i Bayreuth, en gång så centralt som på Maximilianstrasse. I bottenvåningen fanns en fin blomsteraffär som numera är glassbar. Förändringar sker alltid, men det blir så påtagligt när man återvänder till en stad man tycks känna så väl som Bayreuth.
En rättelse: Jag skrev en artikel om tonsättaren Lars Johan Werle i förra numret och det var Folke Abenius som satte upp Tintomara med operahögskoleelever på Södra Teatern i Stockholm 1994 [red.beklagar].
SÖREN TRANBERG
Chefredaktör och ansvarig utgivare