Karl-Robert Lindgren 1941–2022
Basbarytonen Karl-Robert Lindgren har avlidit 81 år gammal. Han var en av grundarna och stöttepelarna vid Norrlandsoperan i Umeå under flera decennier. Lindgren var född i Visby och tog flera utbildningar från 1959 vid Musikhögskolan i Stockholm, först i violinklassen, så musiklärarexamen för att avsluta med solosång för Arne Sunnegårdh och Erik Sædén. 1968 kom han in i den första klassen för den nya Statens musikdramatiska skolan som ersatte den tidigare Operaskolan med Lars af Malmborg som rektor. Det var utifrån den som af Malmborg grundade gruppen sångens makt, vilket senare blev Norrlandsoperan med Monica Sjöholm, Helge Lannerbäck och Lindgren som medlemmar och artister.
Lindgren blev sedan Norrlandsoperan, inhyst i den Gamla brandstationen, trogen hela sin karriär med några kortare avbrott, alltid i ledande roller inom bas- och basbarytonfacket. Invigningsoperan 1975 blev Italienskan i Alger där han gjorde Mustafà. Därefter följde ett helt pärlband av roller, även − som inriktningen var då − i större eller mindre uppföranden för barn. Bland allt detta kan nämnas Collatinus i Brittens The Rape of Lucretia, Bartolo och Antonio i Figaros bröllop, Leporello i Don Giovanni, Kaspar i Friskytten, Don Alfonso i Così fan tutte, Dr Bartolo i Barberaren i Sevilla, skurkrollerna i Hoffmanns äventyr, titelrollen i Verdis Falstaff, Don Magnifico i Rossinis Askungen, Ulf i Hallströms Den bergtagna (även tv-sänd och inspelad på cd), Sarastro i Trollflöjten, Sparafucile i Rigoletto, Gremin i Eugen Onegin, Mefistofeles i Gounods Faust, Trulove i Rucklarens väg, Bengt Gauteson i Stenhammars Gillet på Solhaug, Botten i Brittens En midsommarnattsdröm och Tom i Bostonversionen av Verdis Maskeradbalen. Bland de sista rollerna före pensioneringen fanns Tevje i Spelman på taket.
Under två säsonger, 1984–86, var han anställd vid Kungliga Operan i Stockholm. Rolf Jupither hade hastigt gått bort och Lindgren ersatte honom med ett par månaders varsel som Alberich i Rhenguldet. Det blev dessvärre hans enda Wagnerroll eftersom man i Umeå inte gjorde som i Karlstad då och spelade Wagneroperor med reducerad orkesterbesättning. På nationalscenen gjorde han Sakristanen i Tosca, Polismästaren i Rosenkavaljeren, Thierry i Karmelitsystrarna och matrosen Matts i Maskeradbalen. Ändå var han inte helt borta från Norrlandsoperans scen under dessa år. 1982 gjorde Lindgren den krävande huvudrollen kung Fisher i Tippetts The Midsummer Marriage i SMDE:s regi på Cirkus i Stockholm. Och två år senare gick han in i en produktion på Vadstena-Akademien, ett kollage kallat Fångenskapens fåglar i regi av Torbjörn Lillieqvist.
Karl-Robert Lindgren hade en stor, något kärv basbaryton med en enorm stamina genom sin säkra teknik. Han var lång och reslig och kunde vara mycket smidig på scen. För en utomstående kunde det vara litet svårt att komma honom inpå livet, men det hade kanske att göra med att man nästan kunde bli litet rädd för honom – ofta gjorde han skurrila roller, och det mycket övertygande. Han var en oerhört bra skådespelare skolad i den nya eran som fullfjädrad musikdramatisk artist. Hans motspelare har också kunnat vittna om att han var en fin kollega och en absolut pålitlig artist. Även om det var länge sedan han gick i pension, känns det först nu som en viktig del av Sveriges operaliv har försvunnit.
Göran Gademan